Just nu är 90 procent av mina kollegor på väg till Sicilien på Kick-off. Jag är inte med av olika anledningar, bland annat för att jag ska på uppdrag i Sverige på lördag. Men för att det inte skulle kännas så sorligt att vara kvar på kontoret (egentligen är det inte alls sorgligt - det är jätteskönt) så bestämde jag mig för att baka en kaka och ta med till oss resterande 10 procent. 

 

Höst innebär äpplesäsong, och det självklara valet föll på att göra en äppelkaka. Jag tror jag har gjort tidernas smarrigaste sak! Den är fylld med hemmagjord äkta vaniljkräm. Och för mig är det inte en äppelkaka om den inte smakar kardemumma, så innan jag toppade vaniljkrämen med äpplena stekte jag dem i smör, mortlade kardemummakärnor, kanel, ingefära och muskotnöt. Holy Macaroni vad gott! Om man vill kan man göra dubbel sats vaniljkräm och servera till, eller så serverar man med glass eller grädde. Jag använde äpplen av sorten golden delicious, men ni som har lyxen att ha svenska äpplen i trädgårdarna - använd dem för bövelen!

 

 

200 g smör

5 dl vetemjöl

1 dl strösocker

2 tsk vaniljpulver

½ tsk salt

 

800-900 g äpple

1 msk smör

1 tsk mortlade kardemummakärnor

1 krm riven muskotnöt

½ tsk ingefära

½ msk kanel

½ msk farinsocker

 

2 ½ dl mjölk

1 vaniljstång

3 äggulor

¾ dl strösocker

¼ - ½ dl maizena

50 g smör

 

Börja med pajskalet. Smält smöret i en kastrull. Blanda övriga ingredienser i en bunke. Häll ner smöret och rör ihop till en deg. Ta två tredjedelar av degen och tyck ut i en springform (24-26 cm i diameter) och sätt in i kylen cirka 20 minuter. Spara den sista tredjedelen till senare. Sätt ugnen på 200 grader.

 

Gör vaniljkrämen. Dela vaniljstången på längden och skrapa ur fröna. Koka upp mjölken med vaniljfröna och stången i en kastrull. Vispa äggulor, socker och maizena till en fluffig smet. När mjölken kokar, ta ut vaniljstånden, och häll sedan cirka 1 del av mjölken i äggsmeten (lite i taget) för att temperera äggen. Häll sedan tillbaka hela äggsmeten i kastrullen och värm upp under upprörning. Så fort krämen tjocknar, ta bort kastrullen från värmen och vispa ner smöret skuret i mindre bitar. 

 

Förgrädda pajskalet i mitten av ugnen i cirka 10 minuter. Låt svalna något.

 

För fyllningen. Skala äpplena och skiva dem i ½ cm tjocka skivor. Smält en matsked smör i en stor kastrull och släng ner alla kryddor så att de får rosta någon minut. Häll ner äpplena och rör om. Häll på sockret. Fortsätt röra om tills alla äppleskivor blivit täckta med kryddor och blivit lite mjuka (men långt ifrån ett mos). 

 

Häll vaniljkrämen i botten av det förgräddade skalet. Toppa med äpplena. Smula över den resterande tredjedelen deg. Grädde mitt i ugnen i ytterligare cirka 30 minuter, tills degen fått din färg.

 

Jag hade en jättemysig start på denna onsdagsmorgon. Det var helt mörkt när jag gick upp så jag tände ett ljus och satte igång att fixa min frukost. Nittio procent av gångerna gör jag bananglass till frukost, det är nästan så att jag saknar den när jag äter något annat. Men jag brukar variera smaksättningen av den och idag mixade jag ner hemmagjort jordnötssmör i smeten. I höstlig anda valde jag också att steka ett halvt uppskuret äpple i kanel och lite honung för att toppa kalaset med. Så himla gott. 

 

Morgonen blev lite för mysig dock, tiden gick framför Nyhetsmorgon och till slut hade jag knappt någon all att göra mig iordning på. Jag stängde lägenhetsdörren fem minuter innan jag skulle infinna mig på jobbet, och just som jag steg utanför dörren öppnade himeln sig. Med med bara fem minuter till goda fanns det inte ens chans i världen att ta bussen som tar 30 minuter att snigla sig fram på vägarna. Det var bara att bita ihop och sätta sig på cykeln. Jag kom bara några minuter försent, men just nu sitter jag och skakar för jag är blötare än jag någonsin varit. Herre Gud, när det regnar i Milano då r e g n a r det verkligen.

 

Jag trodde jag köpte med mig sötpotatis hem från affären i lördags. Det var i alla fall vad det stod på skylten. Patate dolce. Så jag fick minst sagt en överraskning igårkväll då jag hade öppnade potatisen jag hade ugnsbakat i en timme och såg att inkråmet inte alls var orange som på en vanlig sötpotatis. Istället såg det ut som en bakpotatis, men efter att ha smakat på den insåg jag att det inte var det heller... Jag kom fram till att det antagligen var en yams. Eller helt enkelt en vit variant av sötpotatis som dock inte var lika söt som den orange. Äh. Strunt samma. Det här receptet kan ni göra med alla sorterts potatisar.

 

 

 

1 bakpotatis av valfri sort

1 dl pumpapuré

 

3-4 stora kvistar rosmarin

1 näve bladpersilja

20 pistagenötter

½ vitlöksklyfta

Cest från ½ citron

1 msk olivolja

Salt/peppar/Tabasco

 

½ dl ricotta

Granatäppelkärnor

 

Sätt ugnen på 200 grader. Stick potatisen runt om med en gaffel eller kniv så att värmen lättare tar sig in. Lägg potatisen på ett galler och låt baka drygt en timme (beroende på potatisens storlek).

 

Lägg rosmarinkvistarna på en plåt. Ringla över lite olja. Sätt in dem i ugnen och låt dem bli krispiga, cirka 10 minuter. Ta ut och ta bort bladen från stjälken.

 

Lägg rosmarinen i en mixer tillsammans med övriga ingredienser till peston. Mixa till ett kross. (Alltså, det här är så gott - ni måste testa).

 

Blanda drygt hälften av peston med ricottan. Spara den andra delen som den är.

 

Skär en skåra i potatisen och öppna upp den. Toppa med pumpapuré, ricottacrème, pesto och granatäppelkärnor.

Förra veckan var jag på Taglio och åt söndagsmiddag. Vi blev serverade en pumparisotto som var kryddad med lakritspulver. Den var helt fantastiskt god, så med inspiration från den bestämde jag mig för att göra min egen version idag. Jag älskar kombinationen av lakrits och ingefära så jag rev ner färsk ingefära i risotton också. Det blev sååå gott. Risotto alltså. Det kräver lite vevande, men oj vad det är värt det.

 

 

300 g pumpa

7-8 dl vatten

1 buljongtärning (valfri)

 

½ gul lök

1 vitlöksklyfta

1 msk olivolja

2 ½ dl avorioris (eller annat risottoris)

1 dl vitt vin

6-7 dl buljong

½ msk riven ingefära

25 g smör

½ dl riven parmesanost

 

Lakritspulver

Gräslök

 

Börja med att göra pumpapurén. Koka upp vatten och buljontärning. Lägg i pumpan (som du tagit bort skalet på och delat i medelstora kuber). Låt koka tills pumpan är mjuk. Häll sedan av buljongen i en annan kastrull och mixa pumpan till en puré.

 

Finhacka lök och vitlök. Värm upp olivolja i en kastrull. Stek lök och vitlök mjuk utan att den tar färg. Addera riset och låt det rosta någn minut. Häll på 2 dl av pumpapurén du just gjorde samt vinet. Låt koka in på svag värme. Addera sedan buljong efter hand som du rör. När riset absorberat upp all vätska, addera lite till. Fortsätt så i cirka 20-25 minuter, tills riset mjuknat men ändå har kvar en kärna. Riv ner ingefära i risotton. Stäng sedan av värmen och klicka i smöret, rör om tills det smält. Häll i parmesanen (obs: köp inte färdigriven parmesan, den är inte ens i närheten så god som en stor bit riktig parmesan) och rör om.

 

Häll upp risotton i en djup tallrik. Toppa med finhackad gräslök och lakritspulver.

En av de saker jag älskar mest med hösten är att jag kan äta varm frukost utan att svetten rinner ner för pannan (testa att äta gröt i 40 graders värme och ni förstår vad jag menar). Så imorse när jag vaknade till en riktigt grå himmel bestämde jag mig för att det var dags att återuppväcka mitt favoritrecept på ugnsbakad gröt. Sen att det fortfarande är 25 grader varmt i Milano trots att det regnar är ju en annan femma. Alltså, den här gröten knäcker. Världens godaste. Den tar 20 minuter i ugnen, men sätt in den direkt när du gått upp på morgonen och hoppa sedan in i duschen så forlorar du ingen tid. Istället vinner du högsta pris i frulle-tävlingen!

 

(1 port)

1 dl havregryn

1 dl kokosmjölk

1 dl vatten

1 mogen banan

1/2 tsk vaniljsocker

1/2 tsk bakpulver

1/2 tsk stött kardemumma

1 nypa salt

Jordnötssmör, honung, blåbär och fikon till toppingen

 

1.

Sätt ugnen på 180 grader.

 

2.

Blanda havregryn med mjölk och vatten och låt stå och dra i 5-10 minuter.

 

3.

Mosa under tiden bananen och blanda den med vaniljsocker, kardemumma och salt. Vänd ner i havregrynsblandningen. Rör sist ner bakpulver.

 

4.

Häll allt i en ugnssäker form och grädda i cirka 20 minuter, tills gröten stelnat något. Toppa med det du tycker är gott, men jag rekommenderar verkligen honung, hemmagjort jordnötssmör, blåbär och färska fikon.

Alltså, hur bra är inte Mat-Tina? Jag älskar hennes energi och det faktum att hon alltid kör sin grej och inte skäms för sig. Heja dig Tina! Har ni sett de nya avsnitten av Tina på Besök? I sista avsnittet var hon i Cannes och lagade bland annat en canard a l'orange (anka i apelsinsås). Det är en klassiker och sedan jag såg henne göra den bestämde jag mig för att göra det samma. Dock är det svårare än man tror att hitta ett ankbröst i Milano. Jag var på marknaden i lördags och där sålde de endast hela ankor, och trots att jag kanske borde lära mig att stycka en anka så kändes det övermäktigt just där och då. I den vanliga supermercaton fanns dock ingen anka över huvudtaget, så det hela slutade helt enkelt med att jag fick tänka om. Jag köpte med mig kyckling hem och gjorde om receptet på mitt vis. Det är det bästa med att laga mat. Man kan hitta inspiration från så många ställen och sedan ändra det precis på vilket vis man vill. 

 

2 kycklingbröst

150 g spenat

2 msk ricotta

½ msk olivolja

Muskotnöt/salt/peppar

 

2 sötpotatisar

½ msk olivolja

Salt/peppar/paprikapulver

 

2 apelsiner

½ dl vitt vin

½ dl vatten

½ tsk köttbuljongpulver

1 vitlöksklyfta

1 dl kokosmjölk

Tabasco, några droppar

1 tsk Worcestershiresås

1 tsk japansk soja

Salt/peppar

15 g smör

Gräslök

 

Börja med att skala sötpotatisen och skär den i klyftor. Lägg på plåt och ringla över olivolja samt salt, peppar och paprikapulver. Blanda om. Sätt in i ugnen (200 grader) i cirka 30 minuter.

 

 

Stek spenaten i olivolja i en stekpanna. Krydda med muskotnöt, salt och peppar. Ta bort från värmen och rör ner ricottan.

 

Sätt en stor kastrull med vatten på spisen att koka upp. Snitta kycklingfiléerna längs långsidan, men inte helt igenom. Vik upp dem som en bok. Lägg dem i en plastpåse (och och en) och banka dem tunna med lämpligt verktyg (kavel, kastrull, hammare... haha). Lägg plastfilm på arbetsbordet och kycklingfilén ovanpå. Lägg på halva spenatfyllningen längs nedre långsidan av kycklingen och rulla sedan ihop den till en tight korv med hjälp av plastfilmen. Tillslut sidorna väl. Rulla sedan in hela paketet i aluminiumfolié. När vattnet kokar, sänk värmen så att det sjuder, lägg sedan i dina två kycklingrullar. Låt sjuda i ca 20 minuter, vänd rullarna efter halva tiden så att de blir genomkokta. Ta upp, ta bort aluminimufolie och plastfilm. Stek i olivolja i en stekpanna för att rullen ska få en yta. Skiva sedan i 1-2 cm breda bitar.

 

 

Riv cestet från en apelsin. Pressa sedan ur saften ur båda. Lägg cest och saft i en kastrull tillsammans med vin vatten, buljong, vitlöksklyftan (skalad och delad i två delar). Låt koka ner till hälften. Häll i kokosmjölken och låt koka upp igen. Smaksätt med Tabasco, Worcestershiresås, soja samt salt och peppar. Ta bort från värmen och montera med smöret. Hacka gräslök och vänd ner.

 

Häll lite sås i botten på en djup tallrik. Lägg på sötpotatisen, toppa med kycklingballotinen samt lite extra sås och gräslök. (Jag hade även några skivor grillad inlagd zucchini, men det är ju valfritt såklart). 

 

För några dagar sedan när jag var hemma i Sverige kom jag över ett gammal Mästerkockenavsnitt på YouTube där uppgiften var att göra en Club Sandwich. Deltagarna fick tolka uppgiften precis som de ville. Trots det gjorde alla en sandwich med kyckling/kalkon, bacon, sallad och tomat. Alltså. Nu vet jag ju inte var reglerna verkligen sa, men om man får tolka uppgiften som man vill, varför gör man då exakt som alla andra gör? Jag bestämde mig för att delta i tävlingen hemma i mitt eget kök och valde att ta två skivor av mammas nybakade bröd, göra en form av fattiga riddare av dem och sedan fylla dem med cashew- och hasselnötskräm, avokado och brie. Sjukt gott. Eftersom jag inte hade några kändiskockar där hemma fick smörgåsmästare Pappa vara domare. Och då han ville ha en exakt likadan macka till lunch tror jag att betyget blev högt.

 

FÖRLÅT! Det är inte meningen att vara så frånvarande här. Jag lagar massa mat, men hinner inte fota och blogga alla gånger, så även om det verkar som att jag svälter är fallet faktiskt det motsatta. Som plåster på såren får ni här ett riktigt superrecept. Hemmagjorda gnocchi. Jag har lärt mig göra gnocchi från en italiensk kock så jag lovar att detta recept är bulletproof! Det är lätt och resultatet blir supersmarrigt. Man kan välja själv hur man vill smaksätta sina gnocchis beroende på vilken sås man har till. En av mina favoritsåser är min aubergine- och saffranssås som ni hittar här. Allora, partiamo.

 

Här kommer ett recept på en rätt som är god att äta precis som den är, eller som tillbehör till exempelvis grillad kyckling eller en stark chorizo. Bulgur toppad med en caprese som sedan bakas i ugnen tills osten smälter och blir sådär ooey-gooey som bara smält ost kan bli! Supersmarrigt, och väldigt enkelt att få till.

 

6 portioner bulgur (mått enligt förpackningen)

1 buljongtärning (grönsak/kött/höns)

1 dl frysta ärtor

1 vitlöksklyfta

2-3 tomater

250 g mozzarella (två bollar)

5-10 basilikablad

Salt/peppar

Koka bulgur enligt förpackningen. Minska dock saltet lite och släng i en buljongtärning i vattnet istället så ska ni se att bulguren blir så mycket godare.

 

Sätt ugnen på 200 graader C.

 

Finhacka eller riv vitlöken. Vänd ner den och ärtorna i bulguren när den kokt klart.

 

Häll bulguren i en ugnsfast form. Toppa med varvad tomat och mozzarella (i skivor). Strimla basilikan och strö över. Täck med ugnsfolie och sätt in i ugnen i 10 minuter. Ta sedan av foliet och låt baka cirka 20 minuter till, tills osten smält och fått lite färg. Servera direkt!

Här har det inte varit mycket aktivitet de senaste veckorna vill jag lova. Jag fick en skarp tillsägelse av min kollega idag, att det är på tiden att jag uppdaterar Citroncest. Eller Schitrun-esest som hon uttalade det. Hon är ju trots allt italienska. Och kan egentligen inte läsa min blogg. Men hon tycker om att titta på bilderna och bli inspirerad. Så för hennes skull kommer här nu receptet på rabarbercheesecaken jag gjorde till farmors kräftskiva för snart en månad sen... Enjoy.