Med tanke på att jag bott i Milano i mer än tre år nu så borde jag ju ha frossat i massa lombardiska specialiteter, men faktum är att jag knappt ätit några typiska milanesiska rätter alls under dessa år. Jag antar att det beror på att det handlar om rätt så stabbig mat med mycket kött, smör och friterat, och helt ärligt så är det inte riktigt den maten jag föredrar. Då tycker jag bättre om mat från södra Italien där de typiska rätterna inkluderar fisk och grönsaker (och en och annan napolitansk pizza...). Men med det sagt så finns det ju några rätter från norr som måste testas och en av dem är risotto alla milanese, med andra ord saffransrisotto.

 

Att saffransrisotto är just en milanesisk rätt går tillbaka till legenden om assistenten till målarmästaren som målade alla fönsterglas i Milanos domkyrka. Assistenten blandade alltid ner en nypa saffran i färgerna för att få dem mer levande och därför kom han att kallas Zafferano (saffran på italienska) av sin mästare. På den tiden använde man inte saffran i matlagning, men när Zafferanos mästares dotter skulle gifta sig blandade Zafferano ner en nypa saffran i risotton för att skoja med bröllopsgästerna och det var så rätten kom till. Sen om det är sant eller inte, det vet man inte, men att risotton är god - det är ett som är säkert!