Ordet sufflé måste vara ett av de läskigaste orden i matordboken. Det låter avancerat, och av någon anledning tror många också att det är svårt att lyckas med en bra sufflé. Jag har länge varit en av dem. Tills jag igår bestämde mig för att utmana mig själv. För det är ju så, man lär sig inget om man inte försöker. Och dessutom tycker jag om att slå hål på myter. Därför bestämde jag mig för att gårdagens middag skulle bestå av ostsufflé. Jag läste mig noga in på ämnet och insåg att det finns tre kritiska moment som måste ses över för att en sufflé ska bli så där hög och fluffig. För det första måste formarna ha raka kanter. Dessutom måste formarna smörjas väl med smör. Och sist måste äggvitan vispas fluffig och vändas ner försiktigt i övriga ingredienser för att sufflén ska få sin luftighet. Utöver detta, är det egentligen inga konstigheter. 

Jag kanske hade nybörjartur, men mina ostsuffléer reste sig jättefint och blev sådär fint gyllene. Dessutom smakade de super. Vad jag dock tycker är lite trist är att de sjönk ihop bara någon minut efter att jag tagit ut dem ur ugnen, men jag antar att det är normalt beteende för en sufflé. Jag serverade mina ostsuffléer med en sallad och kallrökt lax och blev mätt och glad och lycklig. Tjing!