Jag spinner vidare på mitt förgående inlägg om gremolata. Som jag nämnde går den att utveckla och användas till massor. Ikväll gjorde jag en ny sats, men tillsatte smör så att jag fick världens smakrikaste kryddsmör. Detta använde jag sedan till en rätt inspirerad av min kollegas matlåda. Han hade med sig kokta kronärtskockor till lunch, och eftersom jag hade just ett gäng kronärtskockor liggandes i kylen visste jag direkt att det skulle bli kvällens måltid. Sagt och gjort, eller rättare sagt, tänkt och bestämt, slog jag två flugor i en smäll och kombinerade mitt kryddsmör och mina kronärtskockor till perfekt symbios, och avnjöt en helt fantastiskt god fredagsmiddag. 

 

Jag åt upp alla tre kronärtskockor på nedanstående bild. Men egentligen äter man bara hälften av mängden, för de yttersta bladen kan man bara gnaga bort botten på, resten är lite träig i konsistensen. När man sedan har jobbat sig in mot mitten, kvarstår bara det godaste, mjukaste och härligaste grönsakshjärta som finns. Och det. Det är ren skär njutning att sätta tänderna i. Jag serverade min skockor tillsammans med kikärtsröra och några skivor bresaola för att bli sådär fullkomligt mätt, men det här är något som fungerar lika bra som förrätt för sig själv. Kanske inte lika många per person då, men det får ni ju bestämma själva, hur mätta ni vill att era gäster ska bli!