På sätt och vis är det rätt synd att vi svenskar sparar ungefär 90 procent av vårt saffransutnyttjande till december månad. Jag menar, saffran är ju så fantastiskt gott och går att använda till mycket mer än bara lussekatter. Ändå är det först när det lider mot jul som andan faller på. Och, utan att ha något statistiskt bevis, skjuter säkerigen försäljningen i höjden när 1 advent väntar runt knuten. Men. På sätt och vis förstår jag det också. För hade man ätit saffransbullar året om, hade det ju tappat sin magi när det vankas lucia.

 

Här i Milano fungerar det dock lite tvärtom. Här finns ingen lussekattstradition. Däremot har en av de mest kända milanesiska rätterna, risotto alla milanese, just saffran som sin huvudingrediens. Rätt och slätt är det en saffransrisotto. Lika brinnande gul som solen. Igår tog jag inspiration från denna rätt, men då jag var superhungrig och inte alls kände för att stå och röra i en risotto i en halvtimme, fick jag komma på ett substitut. Det slutade med en saffranscouscous med spenat, gröna bönor och bresaola. Mums! Och, på riktigt, det tog åtta minuter att göra (och cirka fyra minuter att äta upp eftersom det var så himla gott...).

Förresten. Färska gröna bönor - fagiolini - finns i överflöd i Italien. Jag hoppas ni får tag på dem lätt där hemma också, och och inte köper frysta harricots verts, för det är milslångt avstånd gällande smak och textur.