Förra veckan blev jag av med min friteringsoskuld. Ja, det är sant. Jag är 27 år och har aldrig tidigare friterat. Det beror väl egentligen mest på att det är så sjukt onyttigt att fritera mat i jämförelse med all annan tillagning, så då det finns alternativ (vilket det alltid gör), har jag valt dem istället. Men så fick jag för mig en sak. Och när jag får för mig saker, då blir det oftast så. Jag fick för mig att jag skulle jämföra skillnaden att göra egna sötpotatischips i ugn, utan olja, med vanliga hederliga chips friterade i en stekpanna, med massa av olja. Så jag skred till verket. Och resultatet? De ugnsbakade chipsen var goda. Men de friterade var helt fantastiska. En farlig upptäckt, men om man friterar chips en gång vart 27:e år, så tycker jag det är okej ändå.