Jag ska var ärlig. Jag hade ambitionen att göra mina egna gnocchi igår. Jag tänkte hur svårt kan det vara? Koka potatis, blanda med mjöl och ägg. Knåda till en deg. Rulla ut, skär små gnocchi och koka sedan i tre minuter. Klart. Det finns dock två saker som är essentiella. Tid. Och en potatispress. Två saker jag inte hade igår. Att komma hem klockan sju på kvällen och vara superhungrig fungerar inte när man ska göra gnocchi. För hur lätt det än må vara i teorin, så ska man inte stressa processen. Summan av det hela blev en seg deg med alldeles för mycket mjöl, och alldeles för stora potatisklumpar. Den åkte rakt ner i soptunnan. Jag lyckas inte alltid med mina experiment, men tro mig, jag kommer att göra ett nytt försök. På en helgdag. När jag inhandlat en potatispress.

 

Någonstans i det undermedvetna visste jag nog hur det skulle gå, för jag hade backat upp med en påse färdiggjorda, färska gnocchi. Kanske inte lika autentiskt, men ibland får man ta genvägar. Framförallt när man själv först har gjort ett gediget försök. Tack vare dessa, några färdigkokta rödbetor, samt lite fetaost och några valnötter, tog middagen till slut inte mer än 15 minuter att göra. Och låt mig säga: det var det bästa jag någonsin lagat.. Jag vet att jag säger det med jämna mellanrum, och játt jag troligen har förbrukat trovärdigheten i frasen. Men superlativen räcker liksom inte till: det var helt enkelt sååå gott!