Idag sprang jag StraMilano, ett lopp på tio kilometer genom centrala Milano. Det var en riktig folkfest, och mer om det kan ni läsa på min andra blogg som ni hittar här. När man varit ute och sprungit, eller tränat på annat vis, är det viktigt att fylla på med protein så att musklerna som blivit nedbrutna under träningen kan återhämta sig. En riktigt bra proteinkälla är ägg och därför bestämde jag mig för att smaska i mig en bit frittata till lunch idag. En frittata kan man säga är den italienska varianten på ugnsomelett. Det finns säkert lika många varianter på frittata som det finns familjer i Italien, och det är det som gör det hela så bra: det finns liksom inga rätt eller fel. Använd det som finns hemma i skafferiet. Använd gårdagens rester. Lyxa till det och använd det du tycket bäst om. Det enda du sedan behöver göra är att baka in dina valda ingredienser i en äggsmet, och efter en dryg halvtimme ugnen är din middag klar.

 

Jag var jättesugen på lax och purjolök så det hade jag i min frittata. Dessutom hade jag edamamebönor, persilja och en bit fetaost hemma, så det slängde jag också i. En lyx-frittata blev resultatet. Beroende på hur hungrig man är räcker en form till tre eller fyra måltider (jag är en hungrig själ så... you do the math). Imorgon ska det i alla fall bli en ren fröjd att få ta med min matlåda till jobbet. Bland mina italienska kollegor finns det alltid minst en som har med sig en bit frittata till lunch, och jag blir alltid så avundsjuk på dem. Men nu är det min tur. Ni ser, jag blir mer och mer italiensk.