Jag utgår alltid från Leila Lindholms grunddeg när jag gör focaccia. Det blir alltid perfekt. Luftigt och tuggigt på en och samma gång. Och så är det så lätt och går snabbt att göra också. De enda som tar tid är jäsningen, men nu när jag tänker efter är en timmes total jästid inte så värst lång tid för ett bröd. På tal om jäsning förresten. Jag valde att låta brödet jäsa sin andra gång i en alluminiumform istället för direkt på plåten. Jag tyckte det blev bättre. Det jäste därmed mer på höjden och blev ännu mer fluffigt än vanligt. Det krävdes bara att jag justerade tiden i ugnen lite.

 

En av mina favorittoppingar till min focaccia är stekt lök, och det blir oftast att valet faller på just detta när det är dags för focacciabak. Men denna gången kände jag för att pimpa brödet lite mer. Experimentera lite. Därför använde jag mig av hallonen jag hade över från morgonens frukost. Samt en skalk parmesan som var kvar från förra veckans matlagning. Och några kvistar färsk rosmarin. Resultatet blev inte bara helt underbart gott, men också superfint att titta på. Jag menar, vem vill inte ta en tugga, eller två, av detta brödet?

12 ½ gram jäst

1 ½ dl ljummet vatten
¼ dl olivolja

1 msk honung

½ msk flingsalt

3 ½ dl vetemjöl

 

10-15 hallon

½ dl riven parmesan

2 rosmarinkvistar

Olivolja & Salt

 

Rör ut jästen med vatten, olivolja, honung och flingsalt. Tillsätt mjölet lite i taget. Arbeta ihop till en relativt kletig deg. Täck med bakduk och låt jäsa 30-40 minuter till dubbel storlek.

 

Ringla olivolja i botten på en alluminiumform. Sprid över lite flingsalt. Häll ut degen på mjölat bakbord och knåda lite lätt - inte för mycket. Lägg över degen i formen. Täck med jäsduk och låt jäsa ytterligare 30 minuter.

 

Sätt ugnen på 220 grader.

 

Ringla över lite olivolja över brödet och gör gropar i degen med fingertopparna. Stoppa försiktigt ner hallonen i hålen. Sprid riven parmesen och finhackad rosmarin över. Avsluta med salt.

 

Sätt in i mitten av ugnen i cirka 15 minuter, tills brödet fått en gyllene yta. Låt svalna något innan ni skär upp det.