För att bo i Italien äter jag pasta väldigt sällan. Men de gånger jag faktiskt gör det, frågar jag alltid mig själv varför jag inte gör det oftare. Det är ju så himla gott. Och smidigt. Och snabbt. Och varierbart. I Italien finns det nog lika många pastarecept som det finns mormödrar, och de har alla sina egna regler om hur den perfekta pastan ska tillagas - och hur den inte ska tillagas. Att äta en kycklingfilé med tagliatelle. Big no-no. Att slänga på parmesan på en skaldjurspasta. Också ett big no-no. Att hälla i grädde i carbonaran. Absolut inte. Regel nummer ett om ni ska laga italiensk pasta skulle jag säga är att hålla det enkelt. Visste ni till exempel att en av mest populära pastarätterna i Italien är Cacio e Pepe, vilket egentligen bara är speghetti med riven pecorino och peppar? Det måste vara världens enklaste recept (koka speghetti, riv pecorino, mal peppar), men ändå är jag övertygad om att två italienare skulle kunna diskutera receptet i en evighet (vilken pecorino, hur länge ska speghettin koka, ska man hälla på osten eller pepparn först), det är liksom så de är, italienarna.