Det finns vissa saker som jag egentligen aldrig åt innan jag flyttade till Italien, men som numera förekommer mer ofta än sällan på min inköpslista. En av de sakerna är aubergine. Aubergine, eller äggplanta, började jag äta redan när jag bodde i Florens, och då kommer jag ihåg att jag åt den på världens enklaste vis - stekt i olja och salt, serverad i en sallad. Men det finns ju så mycket mer man kan göra med aubergine. Parmigiana di Melanzane (eller melanzane alla parmigiana, som det också kan kallas) till exempel, som enklast kan beskrivas som en vegetarisk lasagne. Eller det som jag gjorde idag: Involtini di melanzane, det vill säga auberginerullader.

 

Jag blev först introducerad för auberginerullader när jag arbetade på EF här i Milano, och jag en dag var och lunchade med mina kollegor. Vi gick till ett ställe som ligger bara runt hörnan från EF:s kontor, och är en plats dit få turister kommer trots att det ligger mitt i Milano. Valentino Vintage heter restaurangen, och kan bäst beskrivas som en liten mysig, något lyxigare, trattoria: Landet mitt i stan liksom. I alla fall, så övertalade mina kollegor mig att testa deras involtini di melanzane, och sedan dess har jag aldrig beställt något annat på den restaurangen. De är så sinnesjukt goda, att det skulle kännas som slöseri att inte beställa dem vid varje besök...

 

Nu arbetar jag ju inte längre på EF, så jag befinner mig inte lika nära Valentino Vintage. Men det gör ju inget, eftersom det inte är svårt att göra sina egna auberginerullader. Lite pill är det, men jag lovar på heder och samvete, att det är värt varenda liten minut du lägger på det.