Har inte så mycket att säga om den här lätta (i dubbel bemärkelse) middagen som jag fixade till i söndags förrutom att det var helt sinnessjukt gott. Har ni en zucchini, ett ägg och lite parmesan över så vet ni nu vad ni måste göra. Jag lovar att ni inte kommer att bli besvikna.

 

1 lagom stor zucchini

½ dl vetemjöl

½ dl parmesanost, finriven

1 vitlöksklyfta, pressad

1 liten näve bladpersilja, finhackad

1 stort ägg

Salt/peppar

1-2 msk olivolja

 

½ dl grekisk yoghurt

2 msk ricotta

1 msk sesamfrön

1 tsk flytande honung

Salt/peppar

 

Valnötter

Rosépeppar

 

Riv zucchinin på den grova delen av ett rivjärn. Lägg zucchinin i ett durkslag och pressa ut så mycket av vattnet som du kan. Häll sedan zucchinin i en punke och blanda med övriga ingredienser (utom olivoljan).

Värm olivoljan i en stekpanna. Stek plättar av smeten, cirka ½ dl smet per plätt. Vänd dem när de fått lite färg på undersidan.

 

Blanda ihop alla ingredienser till crèmen. Det ska vara ganska mycket sesamfrön så att den blir tjockare.

 

Stapla plättarna på varandra med sesamcrème mellan varje lager. Toppa med valnötter och rosépeppar om du vill.

Det här må kanske se ut som vanlig spaghetti med pesto. Men ack så fel. Riktig pesto är gjord av basilika och pinjenötter, den här variationen är gjord på persilja, mynta och valnötter. Inspirationen kommer från en av mammas kokböcker som jag inte vet namnet på, men som med de flesta recept hämtar jag bara inspiration därifrån, sedan gör jag som jag själv vill (i riktig Pippi Långstrump-anda: "så brukar jag göra och det blir så bra så"). Peston/såsen/kladdet - kalla det vad ni vill - blir riktigt krämigt och smakrikt. En riktig hit om jag får säga det själv. Min pastaförälskelse fortsätter...

 

150 g linguine

1 dl grovhackad bladpersilja

½ dl grovhackad mynta

100 g valnötter

1 vitlöksklyfta, riven

1 dl parmesanost, riven

1 citron, rivet skal

1 msk mjukt smör

2 msk olivolja

3 msk ricotta

 

Koka upp rikligt med vatten. Salta. Koka linguinen enligt förpackning.

 

Rosta valnötterna i en torr stekpanna.

 

Släng ner valnötterna samt alla övriga ingredienser, förrutom ricottan, i en mixer och mixa till önskad konsistens. Jag tycker om när det fortfarande är lite crunch, så jag slutade innan valnötterna var helt pulvriga.

 

Släng ner röran i en stekpanna och värm på. Blanda ut med ricottan för att peston ska bli mer krämig.

 

Häll ner ½ dl av pastavattnet i peston, låt koka in. 

 

Häll av pasta i ett durkslag och vänd sedan ner den i peston.

 

Servera i djup tallrik toppat med parmesan och valnötter och eventuellt en persiljekvist.

Det var länge sedan jag åt sötpotatis - jag vet inte, kanske för att det känns mer som en höstlig sak att äta. Men under helgens besök till affären ropade den mitt namn, så lilla sötpotatis fick helt enkelt följa med hem. Och tur var väl det, för annars hade jag inte kunnat laga till den här smarriga söndagslunchen. Enklast möjligast. Få ingredienser, men väl valda. Massa smak och trots tankar om att sötpotatis skulle vara höstigt, så blev rätten väldigt somrig tillsammans med persikaklyftorna. Prova själva så ska ni få se.

 

1 liten sötpotatis

1 msk olivolja

paprikapulver/salt/peppar/honung

 

½ persika

½ msk smör

1 tsk råsocker

 

1 näve bladpersilja

½ näve mynta

2 msk olivolja

5-8 valnötter

salt/peppar

 

2 msk grekisk yoghurt

 

Sätt ugnen på 225 grader. Skala sötpotatisen och dela den i mindre bitar. Lägg på plåt, krydda med salt, peppar och paprikapulver. Ringla över olja och rör om så att alla bitar täcks. In i ugnen i cirka 25-30 minuter.

 

Smält smöret i en stakpanna. Dela persikan i klyftor. Stek klyftorna mjuka i smöret och tillsätt sockret när de nästan är klara. Låt sockret karamellisera persikorna.

 

Grovhacka persilja, mynta och valnötter. Blanda med olivoljan och mixa till en massa med en stavmixer.

 

Lägg upp sötpotatis och persikor på en tallrik. Toppa med klickar av grekisk yoghurt och persiljeoljan.

Värmeböljan i Milano verkar fortsätta även denna vecka. Till helgen verkar det som att det ska komma in regn och åska, men mycket svalare verkar det inte bli riktigt än. Dessa dagar går mest ut på att komma på sätt att kyla ner sig på. Vattenflaskan på jobbet fylls på stup i kvarten och lunchen intages på ett ställe dit det inte är långt att gå och där luftkonditioneringen är på max.

 

Jag har köpt en ny iskubsform så nu kan jag även starta morgonen på bästa avsvalkande sätt: med en riktigt god iskaffe! Det är superlätt att göra och tar inte mycket längre tid att skaka ihop än vad det tar att brygga vanligt kaffe. Jag tillsätter inget socker i min iskaffe, men använder mig av ris-, havre- eller mandelmjölk som vanligen är något sötare än komjölk. Och så tillsätter jag lite vaniljpulver för extra god smak. Testa vettja!

1 kopp kaffe

1 dl valfri mjölk

1 knivsudd vaniljpulver

10-15 iskuber

 

Brygg ditt kaffe som du normalt sätt gör. Jag använder en mockabryggare, tycker den gör godast kaffe.

 

Fyll en glasburk (eller något som har ett lock) med is. Häll på mjölk och vaniljpulver. Tillsätt sist kaffet, sätt på locket på burken och skaka skaka skaka tills det bildas lite skum på toppen.

 

Ta av locket, i med ett sugrör och njut. Morgonstund har guld i mun har aldrig varit så sant.

Tidigare åt jag väldigt sällan pasta. Jag tror det mest handlade om att jag ville hålla nere mitt intag av kolhydrater, men jag har nu insett att pasta är alldeles för gott för att kompromissa bort. Så länge portionerna inte är för stora tycker jag man kan äta pasta så ofta man vill! Jag älskar hur man kan variera pasta i en oändlighet. Och att man här i Italien nästan ser pasta som en religion. Varje sås har sin pastasort och Gud nåde den som serverar en carbonara med penne... Jag tycker dock att man kan bortse från reglerna lite då och då, allt behöver ju inte vara hugget i sten. Men! Att servera en kycklingfilé eller en biff till pasta kommer jag nog alltid framöver tycka är ett big no-no. Pasta är en primo. Kyckling och biff är secondi. Så är det bara.

 

Igår gjorde jag en vegetarisk carbonara. Carbonara i den mån att såsen består av ägg. Det där är ett exempel på typisk italiensk pastalag - man har aldrig grädde i en carbonara, såsen blir krämig genom ägget. Vet man bara hur man ska tillaga såsen på rätt sätt så blir det underbart gott utan några extra tillbehör. 

 

150 g linguine

1 msk olivolja

1 zucchini

1 vitlöksklyfta

1 citron

1 ägg

1 dl pastavatten

Salt/peppar/rosèpeppar

 

Koka upp rikligt med pastavatten och häll i salt när det väl kokar. Koka pastan en minut kortare än enligt anvisning.

 

Värm upp olivoljan i en stekpanna. Dela zucchinin i halva halvmånar. Stek zucchinin mjuk i oljan och tillsätt rivet citronskal och riven vitlök. Tillsätt eventuellt lite citronsaft. Salta och peppra.

 

Knäck ägget i en skål. När cirka en minut kvarstår av koktiden för pastan ta då en deciliter pastavatten och vispa upp med ägget. 

 

Häll av pastan i ett durkslag och släng ner i stekpannan tillsammans med zucchinin. Häll i äggblandningen pch rör runt så att det blir krämigt och inte äggröra.

 

Häll upp i en djup tallrik och toppa eventuellt med hel rosèpeppar.

Här kommer tre av mina favoritsallader, ett tips för snabba och lättlagade sommarluncher.
 

Jag är inte vegetarian, men äter kött väldigt sällan. Det har bara blivit så då jag älskar grönsaker och faktiskt är rätt dålig på att köpa med mig kött hem från affären. Men igår var det extrapris på kalvfärs så då slog jag till. Frågan var bara vad jag skulle göra med den? Det slutade som det brukar göra, att jag öppnade kylskåpet och stirrade på ingredienserna som låg där inne tills jag blev inspirerad. Ibland kommer jag direkt på vad jag ska göra, ibland improviserar jag under tiden jag lagar. Ibland blir det bra, ibland blir det raka motsatsen. Denna gång tog jag inspiration från restaurangen Al Valentino där vi äter lunch då och då när vi vill lyxa till det lite. De gör helt magiska involtini di melanzane (auberginerullader) fyllda med mozzarella och serverade på ett hav av tomatsås. Mina involtini gjorde jag dock av zucchini, och fyllningen blev bestämt den nämnda kalvfärsen. Tomatsåsen fick jag till riktigt bra - mitt bästa tips är att alltid krydda den med en nypa socker, det gör hela skillnaden.

 

1 liten zucchini

1 msk olivolja

Salt/peppar

 

110 g kalvfärs

½ gul lök, finriven

1 msk ströbröd

½ dl riven parmesanost

½ uppvispat ägg

5-10 basilikablad, hackade

Salt/peppar/Tabasco

 

1 msk olivolja

½ gul lök

1 vitlöksklyfta

2 msk tomatpurè

5-7 datterinitomater (el liknande)

½ dl krossade tomater

½ dl vatten

5-10 basilikablad

Salt/peppar/socker/timjan

 

Börja med att sätta ugnen på 200 grader och smörj en liten ugnssäker form.

 

Strimla zucchinin i breda längder med en osthyvel, du behöver totalt 8 stycken. Hetta upp oljan i en stekpanna. och stek zucchinilängderna mjuka, cirka 1-2 minuter på varje sida. Stek inte för länge, de ska inte gå sönder. Lägg på tallrik och salt och peppra. 

 

Blanda alla ingredienser till färsen. Dela färsen i fyra delar och forma varje del till en lite oval boll. Lägg två zucchinilängder ovanpå varandra, lägg på en färsboll och rulla ihop. Lägg i ugnsformen med skarven nedåt. Upprepa med alla längder. Sätt in i ugnen och grädda ca 15-20 minuter, tills färsen är klar.

 

Gör under tiden tomatsåsen. Hetta upp olivoljan. Stek hackad lök och vitlök mjuk. Tillsätt tomatpurè och rosta den lite lätt innan du tillsätter delade datterinitomater. Låt tomaterna bli något mjuka, häll sedan i krossade tomater, vatten och hackad basilika. Låt puttra en stund, häll sedan allt i en mixer och mixa slät. Häll tillbaka i stekpannan och smaka av med salt, peppar, socker och timjan.

 

Häll upp tomatsåsen i en djup tallrik. Toppa med rulladerna och dekorera med basilika och ytterligare riven parmesan. Enjoy!

Färska fikon! Min största last just nu. Eller last och last. Fikon är ju bra för dig! Framförallt är de fyllda med massvis av fibrer vilka hjälper till att hålla magen under kontroll. Så att säga att de är en last är kanske fel - jag tänker fortsätta äta mina fikon medan de fortfarande finns att få tag på färska från marknaden.

 

Några av fikonens bästa vänner är ricotta, houng och valnötter. Så varför inte förena alla dessa bästa vänner i en smarrig lättlagad lunch eller middag? Tillsammans är de den perfekta toppingen på en bruschetta, och det var precis vad jag bjöd på i lördags. Snabbt, enkelt och supersmarrigt.

 

4-6 skivor valfritt bröd

½ msk olivolja

3 kvistar rosmarin

250 gram ricotta

15-20 valnötter

½ msk flytande honung

Salt&peppar

4-6 färska fikon

 

Sätt ugnen på 220 grader. Lägg brödskivorna på en plåt. Pensla dem med olivolja. Lägg rosmarinkvistarna på samma plåt. Pensla även dessa med lite olja. Sätt in i ugnen tills bröden blivit krispiga, ca 10 minuter. Håll koll så de inte bränns.

 

Blanda under tiden ricotta med finhackade valnötter, honung, salt och peppar. När rosmarinen blivit krispig i ugnen, finhacka den då och blanda ner i ricottan.

 

Bred på ricotta på bruschettan. Toppa med skivade/delade fikon. Strössla över krossade valnötter och ringla över ytterligare honung.