Om ni är som jag så ser ni till att få er beskärda del av ost i livet. Jag har formulerat ett motto som lyder Everything gets better with cheese och jag försöker efterleva det så gott jag kan. Ett tag blev det lite för mycket och min kyl bestod mer eller mindre endast av parmesan, pecorino, ricotta, keso, mascarpone, prästost, mesost, philadelphia... you name it. Nu har jag dock begränsat konsumtionen något eftersom jag försöker dra ner mitt laktosintag.

 

Men det var egentligen inte ost jag skulle prata om, utan ett osttillbehör. Närmare bestämt Lemoncurd. För en del av er kanske det kan tyckas märkligt att äta lemoncurd till ost, då det i de flesta sammanhang istället fungerar som tårtfyllning. Men jag lovar er, lemoncurd ovanpå en skiva prästost, ovanpå ett hemmagjort knäckebröd, är något av det godaste du kan äta. Allt blir såklart lite bättre om man gör sakerna själv, så därför ska ni här få världens lättaste recept på lemoncurd. Gör den idag och förvara i tätslutande burk i kylen, så har ni den redo att ta fram till ostbrickan på julbordet. 

 

Jag tror jag precis har åtadkommit de finaste köttbullarna jag någonsin åtadkommit i mitt liv! Vilken lycka! Knepet jag tog till var att steka dem i ugn istället för i stekpanna. På det viset håller de sig runda, får en jämn stekning, och dessutom slipper man stekos i hela hemmet. Perfekt med andra ord. Ännu mer perfekt blir det om man följer min farmors recept eftersom köttbullarna då blir något av det godaste på julbordet. Idag fick jag modifiera receptet litegrann eftersom mina köttbullar ska ätas upp på morgondagens julmiddag med mina kollegor. Vi har en glutenallergiker bland oss, så vanligt ströbröd i smeten fungerar inte. Jag löste det genom att köpa glutenfria kex som jag mixade till smulor och sedan tillsätte jag lite fiberhusk för att allt skulle bindas tillsammans. Det fungerade super, så det får bli dagens tips till er som är glutenallergiker.

 

I bloggvärlden haglar det tätt med recept på lussebullar så här i december, och idag, på självaste luciadagen, når de nog sin kulmen. Det finns så många olika trips och trix att ta till för att få de där extra saftiga lussebullarna, och det kan vara svårt att bestämma sig för vilket recept man ska följa. Många förespråkar kesella för att få extra saftighet, men hur gör man om man bor i Italien och inte har tillgång till kesella? Jo, det ska jag berätta. Man får helt enkelt gå tillbaka till de gamla hederliga recepten, med mera smör. De som man bakade utefter innan nymodigheter som kesella kom till världen. Och det är precis vad jag har gjort i år och jag fick till en riktigt bra och lättarbetad deg. 

 

Dessutom kan jag rekommendera att lägga russinen i blöt cirka en timme innan de ska pressas ner i bullarna. Detta gör att russinen inte drar åt sig vätska från degen, och bullarna blir således saftigare. Tänk också på att saffran är en uttorkande krydda, så om du blandar i mer saffran i degen för att få en djupare saffranssmak, så kommer degen antagligen också bli torrare. Kompensera i så fall med mer vätska.

 

Så, det var dagens tips från coachen, nu över till receptet.

 

Ordet sufflé måste vara ett av de läskigaste orden i matordboken. Det låter avancerat, och av någon anledning tror många också att det är svårt att lyckas med en bra sufflé. Jag har länge varit en av dem. Tills jag igår bestämde mig för att utmana mig själv. För det är ju så, man lär sig inget om man inte försöker. Och dessutom tycker jag om att slå hål på myter. Därför bestämde jag mig för att gårdagens middag skulle bestå av ostsufflé. Jag läste mig noga in på ämnet och insåg att det finns tre kritiska moment som måste ses över för att en sufflé ska bli så där hög och fluffig. För det första måste formarna ha raka kanter. Dessutom måste formarna smörjas väl med smör. Och sist måste äggvitan vispas fluffig och vändas ner försiktigt i övriga ingredienser för att sufflén ska få sin luftighet. Utöver detta, är det egentligen inga konstigheter. 

Jag kanske hade nybörjartur, men mina ostsuffléer reste sig jättefint och blev sådär fint gyllene. Dessutom smakade de super. Vad jag dock tycker är lite trist är att de sjönk ihop bara någon minut efter att jag tagit ut dem ur ugnen, men jag antar att det är normalt beteende för en sufflé. Jag serverade mina ostsuffléer med en sallad och kallrökt lax och blev mätt och glad och lycklig. Tjing!

Det finns många saker som är bra med pepparkakor. Dels blir man snäll när man äter dem. Det innebär att man blir jättesnäll om man äter många, vilket räcker som motiv för pepparkaksfrosseri. Utöver detta doftar det helt magiskt i hemmet när pepparkakor gräddas - och doften sitter oftast i ett bra tag. Nästan som att huset är sprayat i julparfym. När det kommer till just skurna pepparkakor, så kan man lägga på ytterliggare några fördelar. Dels så behöver man inte vänta i dagar på att degen ska blir klar, den behöver tvärtom bara röras ihop och sedan sätta sig någon halvtimme i kylen. Dessutom behöver man inte köpa en kavel eller pepparkaksformar, det räcker gott och väl med en kniv. Och sist men inte minst - de tar ingen plats på bakbordet eftersom de inte kavlas ut, och det uppskattar jag som inte har världens största kök att husera i. Så, har jag nu gett er skäl nog att göra era egna snällkakor? Det är ju trots allt andra advent imorgon och då behöver ni något hembakat till glöggen. 

 

Skurna pepparkakor (40-50 stycken)

1 dl skållad mandel

100 gram smör

3/4 dl strösocker

1/2 dl ljus sirap

1 msk pepparkakskryddor

1/2 tsk bikarbonat

3 dl vetemjöl

 

Hacka mandeln fint. 

 

Blanda rumsvarmt smör med strösocker och sirap. Blanda ner pepparkakskryddorna och mandeln. 

 

Rör ut bikarbonaten i mjölen och häll i smörblandningen. Arbeta ihop till en deg och rulla den sedan till en korv, ca 35 centimeter lång. Linda in korven i plastfolie och lägg in i kylen i cirka 30 minuter så att den blir fast.

 

Sätt ugnen på 175 grader.

 

Skär degen i skivor, så tunt du kan. Lägg på plåt med bakplåtspapper (med lite mellanrum då de flyter ut något i ugnen). Grädda ca 8-10 minuter. Kakorna är mjuka när du tar ut dem - låt färgen styra när de är klara, de ska vara gyllenbruna. Låt svalna på galler.

Rester. I folkmun har detta nästan blivit ett fult ord. Det låter tråkigt och klingar ännu värre. Egentligen är det ju rätt konstigt att det blivit så, för har man ätit en god middag, så borde ju också dess rester bli goda. Men okej, jag förstår det ändå, för en nylagad måltid är alltid en nylagad måltid.

 

Vad jag brukar försöka göra med mina rester, är att förädla dem så att de blir roligare att äta. Det behöver inte vara svårt, eller ta tid, för grunden är ju redan lagt. Det gäller bara att ha lite fantasi. Jag brukar stirra in i kylskåpet någon minut, för att se vad jag har att arbeta med, sedan tar jag det därifrån. Förra veckan kokade jag kastanjer (se här). Jag hade dessutom gjort sötpotatispommes (se här) och kokt gröna bönor. Med ett roligt upplägg blev detta till en supergod middag. Mina kastanjer mixade jag tillsammans med olivolja, apelsincest och salt&peppar till en kräm, resterande ingredienser placerade jag bara på tallriken. Gott, snabbt och enkelt. Det får bli dagens tips.

 

Tre utav mina middagar förra veckan bestod av samma sak. Summer Rolls. Vårrullens icke-friterade kusin. Betydligt fräschare och krispigare, och enligt mig också väldigt mycket godare. Det här kanske kan vara ett alternativ emellan all tung julmat som december oftast består utav. Egentligen är det ju bara en sallad inrullad i rispapper, men vad mycket roligare det blir att äta! Precis som en sallad går att variera i all oändlighet, så kan man också variera sin summer roll i all evighet. Jag valde att göra mina helt vegetariska, men att tillsätta räkor, biff eller kyckling är ingen konstighet alls.

 

Grönsakerna ska helst skivas julienne, men beroende på hur mycket tid du har och hur hungrig du är, kan du ju själv bestämma hur tunt julienne är för just dig, just den dagen. Jag är oftast superhungrig. Enough said.

 

Att rulla summer rolls är lite pilligt - men kul. Det kräver dock lite övning har jag insett. Mest måste man lära sig hur mycket man kan fylla rispappret utan att det spricker. Som sagt, jag är oftast superhungrig, så jag har en tendens att överfylla rullarna. Därför kan jag rekommendera att köpa några fler rispapper än du tänkt använda - det är alltid bra med några att öva på.