I min lilla hemstad Borstahusen finns det en hamnkrog som endast har öppet under sommarmånaderna varje år, Borstahusens Hamnkrog. Det har blivit en tradition att besöka detta ställe minst en gång om sommaren, annars är sommaren helt enkelt inte fulländad. Och man måste äta deras fisksoppa, för den är något av det godaste som går att finna på denna jord. Men bor man nu i Milano blir besöken på Hamnkrogen inte lika lätta att pricka in, så då får man helt enkelt ta saken i egna händer för att traditionen i alla fall halvt ska leva vidare. Det var därför jag igår lagade till en fisksoppa helt och hållet inspirerad av Hamnkrogen. Och att sitta på en balkong i Milano i slutet av maj är inte fy skam det heller - även om inget såklart går upp mot havsluft och småbåtsliv.

 

Purjolök som kokas eller steks mjuk under en längre tid är magiskt gott. Och med längre tid menar jag inte timmar, jag menar bara att man inte ska stressa den. Ta din tid och stek den i smör och olja på svag värme under cirka 15-20 minuter så ska du se att alla smaker kommer fram. Och sen behövs inte många fler ingredienser för att till exempel få till världens godaste pastasås. Denna gång blandade jag bara i några hackade pistagenötter, en buljongtärning, pastavatten och några matskedar överblivien crème fraîche. Jag toppade sedan pastan med parmesan och gräslök. Svimmade nästan så gott det var!

60-80 g buccatini

1 liten purjolök

15-20 pistagenötter

½ grönsaksbuljongtärning

2 msk crème fraîche

½ dl pastavatten

½ dl riven parmesanost

½ msk hackad gräslök

Salt&peppar

Olivolja&smör till stekning

Sätt en kastrull med pastavatten att koka upp. Salta först när vattnet kokar.

 

Värm smör och olja i en stekpanna. Dela purjolöken längs med på hälften, skölj och skiva i bitar. Stek mjuk i stekpannan cirka 15 minuter på svag värme. Rör om då och då.

 

Släng i pastan och låt koka enligt anvisning.

 

Smula sönder en halv buljongtärning och hacka pistagnötterna, släng ner i purjolöken. Blanda ner crème fraîchen. Blanda till sist ner lite av pastavattnet i såsen.

 

Häll av pastavattnet och släng ner pastan i purjolöken. Rör om. Häll upp i djup tallrik, toppa med parmesan och gräslök.

Hittar man crème fraîche i Italien, då måste man utnyttja tillfället. Det går liksom inte bara att gå förbi burken i affären utan att lägga ner den i korgen för man vet att det finns något man kommer vilja laga, som man inte har haft tillfälle att laga sedan sist man var hemma i Sverige där hyllmetrarna är fyllda med denna vara. För så är inte fallet i Italien. Crème fraîche är franskt. Och jag tror inte det finns något land som är så patriotiska i sin mathållning som Italien, man håller sig till det som är bäst och det innefattar det som är italienskt, inget annat. Den internationella hyllan i min supermercato innehåller ungefär ett paket couscous, ett paket kokosmjölk (2 dl för 4 Euro, dyrare än guld) och några olika sorters nudlar. Vill man hitta ett större utbud eller billigare priser får man bege sig till Chinatown eller till någon av de få internationella butikerna i utkanten av stan. Normalt sätt klagar jag inte, jag älskar italiensk mat och italienarnas tänk kring mathålning. Men ibland är det kul med variation. Därför. Hittar man crème fraîche i Italien, då utnyttjar man tillfället.

300 g potatis

2 msk crème fraîche

50 g kallrökt lax

1 bit gurka

½ msk hackad gräslök

Salt&peppar

Olivolja&smör till stekning

 

Skala potatisen och riv den på den grova sidan på ett rivjärn.

 

Hetta upp smör och olivolja i en stekpanna, dela upp potatisen i två högar och stek varje hög (utplattade) till två rårakor. Vänd dem när de är gyllene och krispiga.

 

Grovhacka laxen. Finhacka gurka och gräslök.

 

Servera rårakorna med tillbehören. Njut av svenska sommarsmaker!

Baba Ghanoush. Baba Ghanoush Baba Ghanoush Baba Ghanoush. Visst är det ett sådant ord man vill säga om och om igen för det rullar så härligt på tungan? Eller är det bara jag som vill spendera dagen med att ligga på soffan och yttra Baba Ghanoush var varannan minut? Skulle vara en livets höjdpunkt.

 

Nä, men skämt å sido. Baba Ghanoush är en sådan rätt som finns i lika många variationer som det finns pastarätter i Italien. Ursprungsreceptet varierar beroende på var du kommer ifrån, men att det har sitt ursprung i Arabvärlden är i alla fall ett som är säkert. Och att huvudingrediensen är aubergine - det är också solklart. Utan aubergine, ingen Baba Ghanoush. Oftast innehåller den också Tahini, vitlök, salt och citronsaft. Men kan likväl också inkludera lök, tomat eller andra grönsaker. Det beror helt enkelt på. Och jag gillar det. För finns det redan många olika variationer innebär det att jag kan addera min egen utan att någon blir upprörd (hoppas jag). Jag hade till exempel ingen Tahini hemma häromdagen så när jag bestämde mig för att förvandla min aubergine till Baba-G (som vi coolingar säger), fick jag istället använda mig av sesamfrön och ricotta. Måhända att slutresultatet blev något annorlunda i konsistensen, men sedan när är annorlunda något dåligt? Jag gjorde dessutom ett supersnabbt stekpannebröd som tillbehör till tillbehöret (är inte tillbehör det bästa man kan äta?). Lätt som en plätt, och middagen var snabbt serverad.

 

Bananpannkakor. Det har jag skrivit om en hel del gånger här. Ibland pimpar jag smeten med ricotta. Ibland med en uppvispad äggvita. Ibland kryddar jag den med vaniljpulver. En annan gång med saffran. Men det är väldigt sällan jag faktiskt gör helt vanliga bananpannkakor. Det vill säga standardreceptet med endast två ingredienser; banan och ägg. Men denna gång blev det faktiskt så. Och eftersom jag höll tillbaka på innehållet i smeten, bestämde jag mig får att gå lite overboard med toppingen. Därför blev det både mangosorbet och jordgubbsås som fick äran att ackompanjera min pannisar till gårdagens frukost. Alltså. Världens bästa start på dagen. 

 

Det finns få kombinationer som är mer perfekta tillsammans än päron-gorgonzola-valnötter-honung. Har man dessutom ett halvt ark smördeg och en påse ruccola i kylen, ja då behöver man inte mycket mer i livet, det vill jag lova er. Här kommer ett recept på en pärontartelette, som ser lite annorlunda ut. Jag menar, varför inte skoja till det när man har möjlighet?

 

Ärtsoppa. Bara ordet får det att gå kalla kårar längs ryggraden och minnesbilderna från Matan (ja, är man från Skåne säger man Matan, inte Matsal, och definitivt inte Bamba) dyker upp på näthinnan. Den där gula sörjan som kallades ärtsoppa var det väl egentligen ingen som vill ha, man man åt några skedar ändå, för annars uteblev pannkakorna med sylt. Men det är skillnad på ärtsoppa och ärtsoppa. Det är skillnad på gula och gröna ärtor. I detta recept har jag använt de sistnämnda och resultatet blir en härligt grön och krämig soppa som jag skulle äta alla dagar i veckan om det inte vore så att jag hade massa andra idéer som jag måste hinna provlaga.

 

I USA kallar man dem popovers. Frågar ni däremot en engelsman skulle de nog säga att det är en Yorkshire Pudding. Jag själv skulle mest beskriva det som en... muffinspannkaka. Ja faktiskt precis det, en muffinspannkaka - vilken jädra grej hörrni! Oavsett namn så ser de väldigt imponerande ut, och de är perfekta att imponera vänner med på en frukost eller brunch. Anledningen till att amerikanarna kallar dem popovers är för att de väller över (pop over...) formen de bakas i och på så vis får sitt speciella utseende. 

 

Själva muffinspannkakan har en mumsig textur men är i övrigt neutral i sin smak så man kan fylla den både med salt eller söt fyllning, beroende på tycke och smak. Jag kan tänka mig att kallrökt lax, mascarpone och gräslök är riktigt smarrigt. Eller banan och choklad. Denna gången höll jag mig dock till en favoritkombo: ricotta, honung och färska bär.

 

4 tsk solros- eller rapsolja

1 ägg

1 dl mjölk

1 dl vetemjöl

1 nypa salt

 

Häll 1 tsk olja i varje form. Det finns speciella popover-plåtar, men har du inte det fungerar även en muffinsplåt. Eller espressomuggar som jag använde mig av här, huvudsaken är att du är ugnståliga. Tänk på att jag utgår från rätt små formar, så om ni gör i muffinsplåt så kanske ni måste dubbla receptet för att få ut fyra stycken. Ringla oljan så att formen smörjs, låt sedan resten ligga i botten. Sätt in hela plåten i ugnen och låt den stå där medan ugnen värms upp till 200 grader. För att lyckas med dina popovers måste formarna och oljan var riktigt varma.

 

Vispa upp ägg med mjölk och salt. Rör ner mjölet och vispa till en jämn smet, men övervispa inte.

 

Ta ut formarna från ugnen och fördela smeten i dem (formarna ska fyllas till hälften).

 

Sätt tillbaka formarna i ugnen och låt grädda i cirka 25 minuter. Öppna inte luckan under tiden som de gräddas.

 

Ta ut dem när de har växt till sig på höjden och är gyllene. Servera direkt med valfritt tillbehör.

 

Bara för att jag bor i Italien innebär det inte att jag endast lagar italiensk mat. Jag tar inspiration från många olika platser i världen och komponerar oftast ihop en mix av alla källor i mina recept. Något jag däremot väldigt sällan lagar är franskt. Där italienska recept känns väldigt basic och råvaran får stå i centrum, uppfattar jag de franska recepten som något krångligare med mer fokus på teknik än ingredienser. Men det är säkert bara mitt okunnande, jag är övertygad om att det finns en annan dimension även till det franska köket. Baguette och brie, det behöver ju inte vara svårare än så.

 

Denna gång har jag dock inspireras från mitt nya grannland. Bara namnet på rätten känns ju är ju franskt: tartelette. En tartelette är en liten paj i portionsstorlek som kan vara söt eller salt beroende på fyllningen. Degen kan du antingen göra själv, eller så använder du dig av färdiggjord smördeg som jag gjorde här. Utöver det franska namnet är mina tarteletter franskinspirerade genom den rödvinsmarinerade karamelliserade löken (tänk: fransk löksoppa), de franska örterna i kryddningen och den franska getosten (chèvre) på toppen. Och det var inte alls särskilt krångligt att göra. Så jag har egentligen motbevisat min egen teori. Jag får helt enkelt börja laga mer boeuf bourguignon, coq au vin och escargots. Vive la France!

Lång ledighet betyder massa tid att fixa och trixa i köket. Jag tänkte att jag värmer upp er med någon väldigt simpelt, men ack så gott. I lördags vaknade jag tidigt och hann med marknaden innan frukost. Jag köpte nybakat bröd, färska bär och lokalproducerad ricotta med mig hem. Det behövs inte mycket för att starta dagen på bästa sätt.