Ni som har följt denna blogg lite mer regelbundet har nog vid denna tidpunkt förstått att jag har en relativt nyfunnan kärlek till jordnötssmör. Jag använder det i nästan alla mina frukostar nu för tiden. Det är ju så gott! Och det krävs så lite, för att det ska mätta så mycket. Just därför är det det ultimata komplementet till din frukost - du står dig fram till förmiddagsfrukten utan probem.

 

Imorse fick jordnötssmöret toppa min bakade banan- och kokoshavregrynsgröt. Banan- och kokoshavregrynsgröt. Jag skulle kunna säga det om och om igen. Banan- och kokoshavregrynsgröt. Det var så in i väggen gott att jag tror jag skulle vilja äta det för resten av livet. Och det bästa av allt är att det ser jättefancypancy ut, men vad du har gjort är egentligen bara att stoppa in din ogräddade gröt i ugnen och låter den gå klart där. Blir inte mycket bättre än så. Lova mig nu att testa detta i helgen.

Bakad banan- och kokoshavregrynsgröt med jordnötssmör och granatäpple 
(1 port)

1 dl havregryn

1 dl kokosmjölk

1 dl vatten

1 mogen banan

1 krm salt

½ tsk bakpulver

½ tsk vaniljsocker

1 msk jordnötssmör

1 msk granatäppelkärnor

 

Sätt ugnen på 180 grader

 

Blanda havregrynen med kokosmjölken och vattnet och låt det stå i 5-10 minuter så att det hinner svälla lite. 

 

Under tiden mosar du bananen med en gaffel. Blanda sedan ner banan, salt, bakpulver och vaniljsocker i havregrynssmeten. Rör om.

 

Hitta en lagom stor ungstålig portionsform. Häll i smeten, men lämna en liten kant eftersom gröten sväller i ugnen på grund av bakpulvret. Låt stå i ugn  cirka 15 minuter.

 

Ta ut från ugn. Toppa med jordnötssmör och granatäppelkärnor. Njuuuuuut!

Nätet är fullt av bananpankakor, kesoplättar och proteinpannkakor. De går liksom inte att undkomma. Varje gång när jag är ute på jakt efter inspiration så flimmrar de förbi: de uppdaterade pannkaksrecepten. Det är ingen tvekan om att världen vill ha sina pannkakor. Och jag är inte den som är den, men ska jag vara ärlig så tycker jag att de godaste pannkakorna är min mammas vanliga, hederliga, svenska pannkakor. Inrullade med keso och sylt, och en apelsin- och morotssallad bredvid. Det var så jag blev serverad pannkakor när jag växte upp.

Idag bjuder jag på en ny version av pannkakor, vilka egentligen inte alls är pannkakor, utan fritters. Till formen påminner de dock av amerikanska pannkakor, och det var utifrån sådana jag hämtade inspiration. Fritters innehåller mindre mjöl, och ingen mjölk alls, istället blir smeten tjockare av ricotta och parmesan. Man kan krydda lite som man vill. Jag gjorde en salt middagsversion, men med lite modifikation kan man lätt göra dessa till en sötare frukost, efterrätt eller mellanmål. Jag ska testa det också, och återkommer med resultatet.

Ricottafritters med ärtpuré (1 portion)

125 g ricotta

1 ägg

2 msk parmesan

½ citron

1 msk mjöl

Muskotnöt

Salt&peppar

 

1 ½ dl ärter

1 ½ tsk pepparrotsvisp

½ citron

Salt&peppar

 

Blanda ut ägget i ricottan. Riv parmesan och blanda i. Cesta en halv citron och släng i cestet i smeten. Blanda i mjöl. Riv muskotnöt (cirka 1 krm) och salta och peppra efter smak. Låt stå och svälla ett litet tag.

 

Värm olivolja i en stekpanna. Stek fritters på medelhög värme (det blir tre stycken av detta recept - stora ungefär som amerikanska pannkakor). Rör inte smeten när du har lagt den i pannan, utan låt de stelna först för att undvika att det blir en himla röra av allt. Vänd. Stek klart. Volià!

 

Mixa ärterna (jag använde ärter på konserv, men att tina frysta går också bra), med pepparrotsvisp samt cest och saft från en halv citron. Salta och peppra. Voilà igen.

Stapla dina fritters på en salladsbäddad tallrik och lägg ärtpurén emellan varje fritter. Toppa med balsamicocrème.

 

Förresten. För fler matbloggar kan ni spana in den här sidan: matbloggar.net

Jag har frivilligt, och utan någon annan uppdragsgivare än mig själv, tagit på mig uppdraget att äta efterrätter till frukost. Men nu pratar vi inte om näringsfattiga briocher och croissanter, eller kalorifyllda gräddtårtor och smörbakelser. Nej, vi pratar om hälsosamma frukostar som är så goda att de även skulle kunna fungera som desserter. Eller också tvärtom. Desserter modifierade så att de även skulle kunna fungera som frukost. Tidigare har jag skrivit om min pannacotta gjord på crème fraîche. Nu är det dags för nästa efterrättsfrukost: Banan- och jordnötssmörsfluff med kiwi och mandlar. Bara ordet fluff borde vara tillräckligt för att ni ska fortsätta läsa receptet. För vem vill inte börja dagen med lite fluff? Testa att säga ordet högt för er själva. Fluff. Det är ett roligt ord. Och det garanterar en bra start på dagen.

 

Som ofta när jag står i köket går det snabbt att laga till. Det är viktigt framförallt när det kommer till frukost eftersom jag kan tänka mig att alla inte gör som jag och går upp nästan två timmar i förväg för att kunna ta en lugn morgon framför Nyhetsmorgon innan jag springer iväg till tåget. Fem minuter är allt som krävs - snabbare än havregrynsgröt!

 

Vi vet alla hur gott det är med pizza. Vi vet alla också hur mätt man kan bli av pizza. Och att man kan få dåligt samvete efter att man tryckt i sig över 1000 näringslösa kalorier under en och samma måltid. Men vet ni? De dagarna är förbi! För här kommer ett recept på världens bästa, nyttiga, pizza. Ja, ni läste rätt! Nyttig pizza. Ni kan börja älska mig nu...

 

Hemligheten är att göra pizzabottnen av något som inte är vitt mjöl eftersom detta mjöl dels är en produkt med högt kaloriantal, men framförallt saknar fibrer, mineraler och andra vitaminer som vår kropp behöver. Så om man inte får använda mjöl, hur sjutton ska man då få ihop en pizzabotten? Hemligheten stavas: b l o m k å l.

 

Svamparnas svamp i Italien är inte kantareller, utan Porcini, det vill säga Karljohansvamp. När de är i säsong säljs de på marknader för över 20 euro kilot. När de inte är i säsong, är de betydligt svårare att finna, men det är då det är så bra att det finns torkad svamp. Jag vet inte hur frekvent man använder torkad svamp i matlagning i Sverige, men här nere är det väldigt vanligt.

 

I julas fick alla anställda på företaget där jag arbetar en stor delikatesskorg fylld med diverse italienska specialiteter. Jag gör mitt bästa för att använda allt gott i korgen, och det är verkligen ingen uppoffring det vill jag lova. Chokladen gick åt snabbt. Oliverna och de soltorkade tomaterna likaså. Och idag var det dags att använda påsen med torkad svamp, däribland Porcini, till min lunch.

 

Torkad svamp behöver blötläggas i ljummet vatten i några timmar innan de ska tillagas. Det är det enda som behöver lite framförhållning när det kommer till mitt recept nedan, i övrigt går allt supersnabbt. Säg för bövelen till att inte slänga ut vattnet som svampen legat i bara. Det är fyllt med goda smaker som svampen avgett och kan användas till smaksättning i exempelvis en pastasås. Jag valde att koka min couscous i mitt svampvatten, och det blev så gott att jag satt och åh-ade och oh-ade för mig själv mellan varje tugga.

 

Som den foodie jag är så förekommer det ofta kvällar då jag fastnar framför olika youtube-kanaler, instagramkonton och bloggar - alla dedikerade till mat - för att få inspiration till saker jag själv skulle vilja prova på i köket. En utmaning för mig är, att så ofta det går, försöka hitta nyttiga (läs: nyttigare) alternativ till många klassiska rätter. Det går oftast, bara man använder sin fantasi och kunskap. Av denna anledning ställde jag mig klockan 22:30 igår i köket för att fixa ihop en modifierad pannacotta tänkt att äta till frukost idag, efter det att jag sett en kock på youtube göra den mer klassiska varianten. 

 

Pannacotta betyder kokt grädde på italienska, och med den vetskapen kan nog de flesta räkna ut att huvudingrediensen är just grädde. Om man nu inte går på en LCHF-diet så känns inte grädde som den optimala nyttiga starten på dagen, så en alternativprodukt var tvungen att hittas. Dessutom hade jag ingen grädde hemma, så jag fick rannsaka kylskåpet för att se vad jag hade för alternativ. Jag hittade en halv burk crème fraîche. Ja, ni läste rätt: crème fraîche! Jag har hittat det i en av mataffärerna här och döm min lycka när jag såg den bland mejerivarorna, det tillhör långt ifrån vanligheterna i Italien. Crème fraîche är ju också en gräddprodukt så jag tänkte att det borde funka. Och det gjorde det! Så imorse åt jag mer eller mindre efterrätt till frukost. Och kände mig inte det minsta skyldig för det. 

 

Efter träning är det viktigt att fylla på med protein för att kroppen lättare ska kunna återhämta sig. Protein består nämligen av aminosyror och dessa hjälper till att bygga upp enzymer och muskelmassa. Olika livsmedel har såklart olika halt av proteiner av god kvalitet, men några bra alternativ är kalkon, rökt lax och ägg. Och det var precis vad jag åt igår efter mitt tunga BodyPump-pass. 

 

För att göra måltiden lite roligare, gjorde jag proteinkorgar av ingredienserna. Jag klädde två formar (ta till exempel en muffinsplåt, eller andra formar av bra storlek) med kalkon, respektive lax, hackade tomat och lade i botten, och knäckte sedan ett ägg i var korg. Till sist kryddade jag efter smak, och satte in i allt ugnen tills ägget hade stelnat. Snabbt och lätt, prova du också!

Har ni någon gång ätit Samosas? En Samosa är en friterad deg med fyllning av potatis, lök, ärtor, linser och/eller kyckling och biff. De är oftast trekantiga till formen och serveras gärna tillsammans med en chutney. Inspirerad av ett Samosa-recept som flög förbi mig i helgen gjorde jag igår min egen variation. Men slutresultatet är nog så långt från en Samosa man kan komma, så jag vet inte om det är rätt att likna de två vid varandra. Nåväl, inspiration kan komma från många ställen och hur man förädlar den inspirationen är upp till var och en.

 

Mina Samosas är inte friterade, utan ugnsbakade. Mina Samosas består inte av en deg, utan är gjorda av rispapper. Mina Samosas är inte fyllda med potatis, utan med kikärtor. Mina Samosas är inte trekantiga, utan rektangulära. Mina Samosas serveras inte med en chutney, utan med jordnötssås. Ni förstår poängen. Så vad är likheten då? Well... De är en-sorts-fyllning-i-ett-sorts-omslag. Ungefär så.

 

Jordnötssåsen förresten. Jag följde receptet som vi gjorde på matlagningskursen i Vietnam. Till en början i alla fall. Sedan pimpade jag den på mitt eget vis. I en vietnamesisk jordnötssås använder man sig av vietnamesisk fisksås, vilket kan tyckas oerhört märkligt. Men misströsta ej. Den påminner lite om soja när det kommer till sältan, men med en extra smak, eller i alla fall doft, av... fisk. Titta in i en asiatisk affär och se om de har något liknande hemma i Sverige. Jag importerade min från Mui Ne, för jag kan bara drömma om att hitta något sådant i Italien, inte ens i den biologiska affären.

 

Låtsas-Samosas med jordnötssås (2 port)

4 rispapper

1 burk kikärtor, mixade

1 morot, skuren i små bitar

1 vårlök (eller lite gräslök, eller en bit purjolök), strimlad

1 näve basilika, hackad

Några troppar tabasco

Paprikapulver

Salt&peppar

Olivolja

Sesamfrön

 

3 msk vatten

3 msk fisksås

3 msk jordnötter, hackade

1 lime, saften

1 vitlöksklyfta, finhackad

1 msk jordnötssmör

Några troppar tabasco

 

Sätt ugnen på 200 grader.

 

Häll av kikärtorna i durkslag och skölj dem i kallt vatten. Mixa dem till en smet med en stavmixer. Blanda ner övriga ingredienser i röran.

 

Blöt ett rispapper i taget så att det blir mjukt (20 sekunder). Lägg en fjärdedel av röran mitt på pappret och vik över kanterna så att det blir ett paket. Lägg med skarven nedåt på en plåt med bakplåtspapper. Upprepa tre gågner.

 

Pensla paketen med lite olivolja och strö över sesamfrön. Sätt in i ugnen i cirka 25 minuter.

 

Gör jordnötssåsen genom att blanda alla ingredienser till något som liknar en vinägrett. Om man har gjort vårrullar så är det gott att doppa i såsen, men dessa samosas är lite för mjuka för det, så det lättaste är att ringla över jordnötssåses över dem när de ligger på tallriken.

Kärt barn har många namn. Jag skulle kanske kunna kalla dessa rawfoodbollar. Eller proteinbollar. Eller nyttiga chokladbollar. Men då de inte till hundra procent är varken råa, proteinfyllda eller nyttiga, blir namnet något så fantasilöst som: dadelbollar. För det är precis vad de är. Och även om de inte är helt råa, proteinfyllda eller nyttiga, så är några saker säkra: 1) de är ett bättre alternativ till vanliga chokladbollar då sötsuget sätter till, 2) de går att göra på fem minuter, 3) de går att variera i all oändlighet beroende på vad som finns i skafferiet (färska dadlar är dock ett måste annars blir det inga dadelbollar). Och sist men inte minst: de är helt underbart goda.

 

Häromdagen då jag var och handlade i det Biologiska Centret (måste understryka hur mycket jag älskar det stället, där finns nästan allt som inte går att hitta i en vanlig supermercato här i Italien), sprang jag på en hylla med japanska ingredienser. Bland dessa kunde jag hitta Shiratakinudlar, supernudeln som är gjord av Konjac-rot och innehåller nästan inga kalorier alls (cirka 15 kcal per 100 gram att jämföra med vanliga nudlar som innehåller cirka 400 kcal per 100 gram). Självklart köpte jag med mig ett paket hem, nyfikenheten tog liksom över. Shiratakinudlar paketeras förkokta i vätska och innan de används måste de sköljas i kallt vatten för att bli av med den något fiskiga lukten. Eftersom de är förkokta, tar de nästan ingen tid att tillaga.

 

I helgen bestämde jag mig för att göra en asiatisk rätt av det hela. Jag skriver asiatisk, för jag kan inte säga om influenserna till min sås kommer från Indien, Kina, Japan, Thailand eller något annat spännade land. Såsen blev jättegod. När man inte har några kalorier i kolhydraterna, kan man ju lägga krutet i såsen. Vad kommer till Shiratakinudlarna så får de betyget godkänt. Helt ärtligt är vanlig pasta eller vanliga nudlar godare, men om man ser till det låga kaloriinnehållet så får Shiratakinudlarna ändå ett bra betyg. Det är absolut ett fullt dugligt alternativ om man vill äta pastarätter flera gånger i veckan men samtidigt inte stoppa sig full med massa kalorier. Mätt blir man också, så tummen upp!

Shiratakinudlar med krämig jordnötssås (2 port)

200 g Shiratakinudlar i vätska

 

1 ½ dl kokosnötmjök

1 grovhackad tomat

1 ½ msk jordnötssmör

1 msk färsk finhackad ingefära

1 stor finhackad vitlöksklyfta

1 msk sojasås

1 lime, juicen

1 ½ tsk curry

Några droppar tabasco

Salt & peppar

 

 

Vårlök/Persilja till garnering

 

Häll Shiratakinudlarna i ett durkslag och skölj i kallt vatten några minuter

 

Gör såsen: Blanda alla ingredienser i en liten kastrull och låt koka upp. Ta sedan bort från värmen.

 

Stek grönsakerna i en stekpanna (vill man kan man här också addera någon slags kött). När de blivit något mjuka, addera nudlarna och såsen. Värm upp.

 

Toppa med grovhackad vårlök eller purjolök samt persilja. Enjoy! Ät med pinnar för bästa upplevelse!

 

I somras när jag var och hälsade på en fin vän i Köpenhamn tog vi seden dit man kommer och åt danska smørrebrød på Torvehallarna i Nørreport. Torvehallarna är två saluhallar fyllda till bredden med en massa god mat, så har ni vägarna förbi Danmarks huvudstad tycker jag verkligen ni ska göra ett stopp där. När vi som bäst satt på varsin barstol och smaskade i oss våra rostbiff- och spättasmørrebrød kom vi på den ultimata idén för min framtid: jag borde öppna en italienskinspirerad smørrebrødsrestaurang. Det är en ideal idé för mig och ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag för att bara ge upp mitt jobb och sätta planerna i verket. Jag menar 1) Smørrebrød är fantastiskt gott, 2) Det är danskt vilket innebär att jag kan bejaka den danska sidan av mig - som skåning blir jag ju mer eller mindre betraktad som halvdansk så fort jag kliver över Hallandsåsen, 3) Det finns så många goda italienska charkuterier och ostar och grönsaker och pastejer, och att ingen kommit på att nischa sina smørrebrød åt det hållet är för mig ofattbart. Jag tror det är meningen att jag ska göra det!

Som tur är kan jag hitta gott danskt rågbröd i den biologiska affären runt hörnet från min lägenhet här i Milano så jag kan redan nu börja öva och trixa och komma på nya smaksättningar. En väldigt anjenäm research att göra om jag ska vara ärlig. Idag var jag supertrött efter ett tungt pass på gymmet så jag slängde snabbt ihop dessa när jag kom hem. Inget revultionerande, men likväl fantastiskt smarrigt.

Smørrebrød med ost, ruccola och granatäpple

1 skiva rågbröd

½ msk smör

Ruccola
¼ fänkål

½ msk smör

2 msk riven parmesan

Färsk basilika

 

Gratinera fänkålen: Skiva fänkålen i ½ centimeter tjocka skivor. Stek den i smör i en stekpanna, lägg sedan över i ugnsfast form och strö över parmesanen. Gratinera på 200 grader tills parmesanen smält.

 

Japp, sedan är det bara att göra den där mackan igen!

Fiskpaket. Kan det vara universums bästa uppfinning för alla som vill äta gott men inte vill fixa för mycket i köket? Jag tillhör i och för sig inte den skaran eftersom jag älskar att spendera tid på att experimentera med olika råvaraor. Men. Ibland vill även jag att det ska smidigt, och då är fiskpaket en ypperlig lösning. Det bästa är att det går att variera i en oändlighet genom att använda olika fiskar, olika kryddor, och olika tillagningssätt (det går lika bra att slänga paketet på grillen som att lägga det i ugnen). Er fantasi, eller kanske innehållet i er kyl och i ert kryddskåp, sätter begränsningarna.

 

Jag kom hem sent från gymmet igår, och orkade inte vänta på att min fisk skulle bli klar i ugnen. Därför åt jag något så enkelt som knäckemackor och morötter till middag, medan en superhärlig doft av min fisk spred sig i lägenheten. Men den som väntar på något gott... idag har jag en riktigt bra matlåda med mig till lunch!

Jag har varit i Vietnam två veckor över jul och nyår, därav har bloggen runnit på sparlåga. Istället har jag fokuserat på att uppleva nya smaker och blivit magsjuk som följd. Men jag hann med att äta en hel del gott trots detta lilla missöde. En massa god frukt till exempel. Mango i massor, likså färsk kokosnöt, litchi och drakfrukt. Och vattenmelon, ananas och små söta bananer. Man skulle kunna säga att jag blivit halvt fruktoman. Men inte helt fullt ut, för jag har även ätit upp en hel del portioner stekta nudlar med diverse protein, en och annan vårrulle och en del god fisk. 

 

I Vietnam finns det två smaksättare som är väldigt frekvent använda i matlagningen. Den ena är koriander, den andra är deras speciella fisksås. Jag tycker om det mesta, men koriander tror jag är den värsta kryddan som går att finna på vår jord, jag tycker bara det smakar parfym. Därav gick några av de vietnamesiska rätterna bort för mig, bland annat de färska vårrullarna som jag egentligen älskar (och gärna gör själv, se recept här). Däremot tyckte jag att fisksåsen var en hit. Den tillförde en annorlunda smak och en god sälta till många rätter. Jag köpte med mig en flaska hem, så vi får se hur jag kan komma att använda den själv.

 

Det roligaste ur matsynpunkt var nog ändå när vi deltog i en matlagningskurs där vi fick lära oss att göra några vietnamesiska klassiker. I ett kök på stranden hann vi med att laga soppan Pho, rispannkakor, färska vårrullar (utan koriander för min del), jordnötssås, och skaldjurssallad. Vår lilla kokerska som lärde oss hemligheterna bakom det vietnamesiska köket var så söt, jag skulle vilja ta hem henne och laga mat med henne varje dag.