1 dl strösocker

3 msk vatten

1 dl grädde

¼ tsk vaniljsocker

Flingsalt

 

Blanda grädden med vaniljsockret.

 

Blanda socker och vatten i en tjockbottnad kastrull. Låt koka på medelvärme tills karamellen blivit lite mörkare än gyllene. Passa den noga, den bränns lätt. Stick inte ner något redskap för att röra om, om du vill blanda så skaka kastrullen lite (du vill inte ha ner något smuts i karamellen).

 

Ta bort kastrullen från värmen och rör ner grädden i en tunn stråle medan du vispar. Har du tur (eller är skicklig) så kommer du få en len sås. Har du otur som jag så blir det en klump när den kalla grädden blandas med den varma karamellen. Sätt då tillbaka kastrullen på värmen och vispa hela tiden tills såsen gått ihop. 

 

Strössla ner flingsalt efter smak. Häll upp i en burk och förvara i kylen. Använd till glass, eller i en cheesecake eller till att toppa popcornen. Oändliga möjligheter.

Två frysta bananer, skalet från en halv citron, en tesked lakritspulver och en bit färsk riven ingefära. Det är allt du behöver för världens bästa frukost. Mixa allt. Och toppa sedan med det du tycker är gott. I love #nicecream!

 

Jag hittade kalvfärs till extrapris i affären häromdagen och blev direkt sugen på att göra köttbullar... och när jag får en sådan tanke så går den inte över förrän köttbullarna är gjorda och uppätna. Idag är det ju exakt en månad kvar till julafton så att äta köttbullar känns inte mer än rätt. (Förresten, var tog tiden vägen - det var inte länge sedan jag gick utomhus utan jacka, nu har kylan kommit även till Milano). Jag hade ingen potatis hemma så jag gjorde ett mos av kikärtor istället. Så gott. Och lingon är omöjligt att hitta i Milano om man inte åker till IKEA så jag hade granatäpple som syrligt inslag. Kungen av denna rätt var dock såsen. Jag fick till en helt otroligt god och krämig sås med perfekt sälta. Ibland är klassiska rätter verkligen det bästa man kan äta. 

 

250 g kalvfärs
¼ dl ströbröd

½ dl vatten

½ gul lök

1-2 rosmarinkvistar

Salt/peppar/vitpeppar/socker

 

1 burk kokta kikärtor

1 msk olivolja

Salt/peppar/soja

 

5-6 champinjoner

1 msk smör

1 msk mjöl

1 tsk köttbuljong

2 dl vatten

½ dl grädde

1 msk soja

Salt/peppar

 

Granatäppelkärnor

 

Kommer ni ihåg tisdagar i grundskolan? Den var lika förenad med fisk som torsdagar var med ärtsoppa och pannkakor. Jag kommer ihåg att när fisken serverades i form av en burgare, då såg alla fram emot maten extra mycket. Vilket såklart inte var så konstigt - jag menar vem vill inte ha en burgare lite då och då? Just så tänkte jag igår när det var fisk-tisdag och jag hade torsk i kylen. Jag mixade ihop torsken med övriga ingredienser till en smet och stekte burgare av den. Sen gick jag ut till min närmsta panificio och köpte en fralla för 12 cent (slå det priset om ni kan) så att jag kunde bygga ihop världens godaste fiskburgare. Bra tisdagsmat, minst sagt!

 

1 dl mandelmjöl

½ dl kikärtsmjöl
¼ dl sesamfrön

½ msk fiberhusk

½ msk olivolja

1 ägg

1 nypa salt

Timjan

 

200 g champinjoner

1 vitlöksklyfta

½ citron, skalet

2 rosmarinkvistar

½ dl ricotta

Salt & Peppar

Olivolja till stekning

 

Blanda alla torra ingredienser till degen i en bunke. Knäck i ett ägget. Blanda. Häll i olivoljan. Krydda. Rör om väl. Sätt sedan in degen i kylen i cirka en halvtimme.

 

Skiva champinjonerna och stek dem i en torr stekpanna. När vattnet lämnat champinjonerna, tillsätt citronskal, vitlök, hackad rosmarin och olivolja. Bind ihop allt med ricotta. Smaka av med salt och peppar.

 

Sätt ugnen på 200 grader. Dela degen i två delar. Rulla till bollar och platta ut. Mjöla ett dubbelvikt bakplåtspapper och lägg den utplattade bollen mellan de båda papperna. Kavla ut, men inte för tunt, då blir det svårt att arbeta med den utan att den spricker. 

 

Lägg hälften av fyllningen på nedre halvan av degen. Vik över den andra halvan, och knip ihop kanterna. Pensla med ägg eller mjölk för att få en mer gyllene yta. Grädda i ugn i cirka 15 minuter.

Det finns vissa smakkombinationer som jag aldrig tröttnar på. En av dessa är rostad pumpa, parmesanost och salviasmör. Egentligen är det salviasmöret som är den riktiga hjälten i kombinationen, för det är så. fantastiskt. gott. Har man bara salviasmör så behöver man inte konstla till det med en massa annat. Häll det på gnocchi, eller blanda ner det i pastan eller ha det som sås till kycklingen. Världens enklaste sätt att få upp smakerna i maten. Och vilka smaker sen!

 

3 dl vetemjöl

125 g smör

1 äggula

2 msk socker

 

500 g pumpa (valfri, men butternut är god och lite sötare)

2 ägg

2 dl socker

2 msk mjöl

2 dl vispgrädde (ovispad)

1 ½ tsk malen kanel

1 ½ tsk malen ingefära

1 krm salt

 

Karamelliserade valnötter:

80-100 g valnötter

4 msk strösocker

2 msk vatten

1 nypa salt

 

Nyp ihop mjöl och socker med kylskåpskallt smör. Bind ihop degen med en äggula. Tryck ut i en ugnssäker form, ca 24-26 cm i diameter. Ställ formen i kylen ca 30 minuter.

 

Pumpapurén:
Dela pumpaköttet i lagom stora bitar och koka i lättsaltat vatten till de blivit mjuka, ca 5-8 minuter. Häll av vattnet i en sil och mixa sedan pumpan till en puré med en stavmixer. Låt svalna.

 

När purén har svalnat blandar du i ett ägg i taget, följt av resten av ingredienserna till fyllningen. Häll allt i pajskalet (det behöver inte förgräddas) och baka sedan i nedre delen av ugnen i cirka 45 minuter på 200 grader. Ta ut kakan. Den ser kanske lite dallrig ut, men sticker du en kniv i kakan så ska den komma upp ren. Låt kallna.

 

Rosta nötterna i en torr panna tills de får lite färg. Häll av på en tallrik. Ha i socker, salt och vatten i pannan och låt koka ihop på svag värme tills det blir gyllenbrunt. Rör inte i sockret. När sockret nått rätt färg, häll i nötterna och rör snabbt om innan det stelnar. Häll upp på bakplåtspapper och låt svalna.

 

Pudra florsocker på kakan och toppa med valnötterna. Enjoy!

 

1 dl havregryn

1 dl kokosmjölk

1 dl vatten

1 mogen banan

1 krm salt

½ tsk bakpulver

½ tsk vaniljsocker

¼ g saffran

 

Honung, päron, fikonmarmelad och pistagenötter till toppingen.

 

Sätt ugnen på 180 grader

 

Blanda havregrynen med kokosmjölken och vattnet och låt det stå i 5-10 minuter så att det hinner svälla lite. 

 

Under tiden mosar du bananen. Blanda sedan ner banan, salt, bakpulver, vaniljsocker och saffran i havregrynssmeten. Rör om.

 

Hitta en lagom stor ungstålig form. Häll i smeten och baka i ugn cirka 20-25 minuter.

 

Ta ut från ugn. Ringla över honung och toppa med päron, fikonmarmelad och pistagenötter. Njuuuuuut!

Det är mycket italienskt på bloggen nu. Italiensk kladdkaka med olivolja. Risotto alla milanese. Arancini. Och det vore väl trist att sluta där, så jag fortsätter min italienska fest lite längre. Faktum är att häromdagen då jag gjorde min saffransrisotto så var det bara halva rätten. Ni vet att man i Italien delar upp middagen i primi piatti och secondi piatti. Primi består oftast av pasta eller risotto, medan secondi oftast är en köttbit av något slag vilken serveras med contorni vilket oftast är grönsaker. Dock är det så att det finns några rätter som kallas piatti unici där primo och secondo serveras tillsammans. Ossobuco con risotto alla milanese är just en sådan rätt. Ossobuco betyder bokstavligen ben (osso) med hål (buco) och det refererar kalvlägget som man använder till denna rätt. Kalvlägget kokas länge och märgen blir så pass mjukt att man kan äta det direkt från hålet i benet.

 

Orginalreceptet, vilket jag valde att följa, innehåller ingen tomatsås även om många kockar idag adderar detta till såsen. Dock serveras det som oftast med gremolata (en blandning av persilja, vitlök och citronskal) samt med saffransrisotto eller polenta.

 

2 kalvlägg

1 msk olivolja

1 gul lök

2 msk vetemjöl

1 ½ dl vitt vin

5-7 dl köttbuljong

Salt&peppar

 

1 näve bladpersilja

½ citron, skalet

1 vitlöksklyfta

 

 

Värm olivoljan i en kastrull. Finhacka löken. Stek den långsamt mjuk i olivolja, det borde ta cirka 15 minuter.

 

Förbered under tiden kalvläggen genom att klippa upp membranet som omger dem så att de inte krymplar ihop sig under tillagningen. Mjöla sedan kalvläggen på båda sidorna. 

 

Lägg ner kalvläggen i kastrullen och stek dem på båda sidor så att de får en yta. Om kastrullen är för liten så går det bra att steka kalvläggen i en separat stekpanna för att sedan lägga ner dem i kastrullen tillsammans med löken.

 

Tillsätt vinet och låt det koka ner. Tillsätt sedan tillräckligt med buljong så att det täcker kalvläggen. Sänk värmen till låg, sätt på ett lock och låt koka i minst 1 ½ timme. Tillsätt eventuellt mer buljong under tiden om det behövs.

 

Hacka persiljan och blanda den med rivet citronskal och riven vitlök. Tillsätt detta till kalvlägget när det återstår fem minuter cirka. Spara lite till dekorering.

 

Servera med saffransrisotto, polenta eller potatismos.

Jag tror de flesta av oss är medvetna om att Italien som land är väldigt kulinariskt. Landet, eller jag borde kanske skriva dess invånare, andas verkligen mat och inkluderar det i nästan allt de gör. Men jag tror att gemene svensk som inte bott eller besökt Italien - och rätta mig gärna om jag har fel - tänker sig att det mest handlar om olika varianter av pizza, pasta och risotto, och att det är det samma oavsett var i Italien du befinner det. Men det där är så himla fel. Trots att italiens invånare enas i deras kärlek till mat så är det också maten som skiljer dem åt. Varje region har sina egna specialiteter och de är baserade på kultur, tradition och religion, men kanske framförallt på vad som odlas och föds upp i närområdet. Det är exempelvis därför det är så mycket mer vanligt förekommande med fiskrätter i södra Italien där varenda region har en gräns mot havet. Eller att hitta couscousrätter på Sicilen som tagit mycket inspiration från närliggande norra Afrika, medan många milaneser knappt ens vet vad det är. Italien är så mycket mer än pizza, pasta och risotto...

 

På tal om risotto. Igår gjorde jag risotto alla milanese men gjorde dubbel portion så det blev massa saffransris över. Vad kan man då göra med överblivien risotto? Jo, arancini! Det är en helt fantastisk friterad risboll fylld med ost, eller skinka, eller ragù. Arancini är en siciliansk specialitet och namnet kommer från att de ser ut som små apelsiner och namnet för apelsin på italienska är just arancia. 

 

Men titta så fint ändå. Med milanesisk risotto kan du göra sicilianska arancini. Cirkeln sluts trots allt.

 

Med tanke på att jag bott i Milano i mer än tre år nu så borde jag ju ha frossat i massa lombardiska specialiteter, men faktum är att jag knappt ätit några typiska milanesiska rätter alls under dessa år. Jag antar att det beror på att det handlar om rätt så stabbig mat med mycket kött, smör och friterat, och helt ärligt så är det inte riktigt den maten jag föredrar. Då tycker jag bättre om mat från södra Italien där de typiska rätterna inkluderar fisk och grönsaker (och en och annan napolitansk pizza...). Men med det sagt så finns det ju några rätter från norr som måste testas och en av dem är risotto alla milanese, med andra ord saffransrisotto.

 

Att saffransrisotto är just en milanesisk rätt går tillbaka till legenden om assistenten till målarmästaren som målade alla fönsterglas i Milanos domkyrka. Assistenten blandade alltid ner en nypa saffran i färgerna för att få dem mer levande och därför kom han att kallas Zafferano (saffran på italienska) av sin mästare. På den tiden använde man inte saffran i matlagning, men när Zafferanos mästares dotter skulle gifta sig blandade Zafferano ner en nypa saffran i risotton för att skoja med bröllopsgästerna och det var så rätten kom till. Sen om det är sant eller inte, det vet man inte, men att risotton är god - det är ett som är säkert! 

 

Hur många av er bakade kladdkaka igår? Det var ju trots allt #kladdkakansdag igår. Något som inte kunnat komma mer lägligt, för trots alla piller jag måste knapra i mig efter min tum-operation så finns det nog inget som läker såren bättre än choklad. Det får en åtminstone att skingra tankarna ett tag.

 

Dock blir en så simpel sak som kladdkaka rätt så klurigt att baka med bara en hand, men vill man så kan man. Det gäller allt i livet. Jag har fått en ny kur antibiotika så jag får fortfarande inte äta laktosprodukter, därför fick jag komma på nya lösningar för att ersätta smöret som allt som oftast ingår i en kladdkaka. Valet föll på att göra kakan lite mer italiensk genom att använda olivolja i smeten och resultatet blev så himla bra! Jag slängde dessutom ner några matskedar fikonmarmelad för att göra den extra krämig och så använde jag mörk choklad av bra kvalitet (jag kunde inte hitta någon laktosfri choklad men tänker mig att ju högre kakaohalt desto mindre laktos, eller... äh, jag vet inte, men den smällen fick jag ta - och jag överlevde). Den här kladdkakan blev riktigt smarrig och jag lovar er att den inte smakar oliv - den smakar bara himmel.

 

Jag gjorde en liten kladdkaka som räcker till 2-3 personer. Jag ville helt enkelt inte göra en hel, det är livsfarligt att ha ståendes i kylen när man är hemma sjukskriven. Den här storleken passar perfekt att dela med en partner, eller vän, eller varför inte med pappa - det är ju Fars Dag idag! Grattis pappa. Kladdkaka kommer på posten.

 

Halloween är över, men pumpasäsongen är fortfarande i full blom! Pumpa är en fantastisk gurkväxt (ja, ni läste rätt) även om namnet härstammar från det grekiska ordet pepon vilket betyder stor melon. Haha, tänk vad man kan lära sig på Wikipedia (!). Jag älskar pumpa! Fram till bara för några år sedan kunde jag dock räkna de gånger jag ätit pumpa på min ena hand. Men det är det ändring på nu. Jag inhandlar pumpa rätt ofta när jag är ute på mina shoppingturer. Oftast gör jag puré av den för den kan jag sedan använda till massa olika saker. Soppa tillexempel. Eller som pajfyllning. Eller som i dessa två recept jag bjuder er på idag: pumpabröd och pumpahummus. Idén till bröden fick jag från en annan blogg som jag hittade när jag spenderade tid i cyberspace. Men som vanligt ändrade jag receptet. Jag ville inte bara att bröden skulle se ut som pumpor, de skulle även smaka så. Hummusen kom till för jag behövde pålägg, och låt mig bara säga Oh Lord vad god den blev. Det salviasmaksatta smöret i hummusen gör hela skillnaden.  

 

Det här med #köttfrimåndag har väl aldrig varit mer aktuellt med tanke på de senaste veckornas skriverier om köttindustin och alla de sjukdomar vi kan drabbas av om vi äter för mycket rött kött. Själv är jag av åsikten att man inte kan dra alla köttproducenter över en och samma kam. Som en kompis till mig uttryckte det - det är väl rätt stor skillnad på en certifierad slaktare i Parma och kött från Eldorado? Italienska producenter, och italienska staten med dem, har såklart många åsikter i debatten eftersom just rött (bra producerat) kött är en stor del av italiensk export. Jag tror att om vi håller oss till en varierad kost och äter allting med måtta så behöver vi inte oroa oss mer än vad vi gjorde innan rapporten kom ut. 

 

Själv äter jag väldigt sällan kött hemma (men passar gärna på när jag är på restaurang). Inte för att jag inte tycker om det. Mer för att jag älskar grönsaker och nästan tycker det är lättare att variera smaker med just grönsaker som bas. Som den här Tikka Masalan med linser. Helt fantastiskt god och krämig och fylld med massa smaker som direkt tar en ett halv varv runt jorden till en livlig marknad i Delhi (så tänker i alla fall jag när jag skedar in maten i munnen). Är det inte fantastiskt hur mat kan ta oss till platser dit vi aldrig tidigare varit?