Det här med att lägga upp ett salladsrecept känns ju egentligen lite lönlöst, eftersom jag tror att vi alla är kapabla till att blanda ihop våra egna favoritingredienser i en skål. Men jag tror samtidigt att vi ibland kan behövas inspireras av andra för att unvika att alltid göra samma tråkiga kombination av några blad isbergssallad, en tomat och några skivor gurka. En sallad kan ju vara så mycket mer. Därför tänkte jag ge er tre av mina bästa tips för att får er sallad att gå från halvdeppig till fantastisk.

 

Försök alltid att få med olika texturer i salladen. Det kan tyckas märkligt, men en morot upplevs faktiskt annorlunda om den skivas, rivs eller kokas mjuk. I salladen nedan gjorde jag remsor av gurkan som jag sedan snabbmarinerade i vinäger, olja, soja, salt, peppar och sesamfrön. Mycket roligare än vanliga gurkhalvmånar.

 

På tal om olika texturer så rekommenderar jag alltid att addera extra crunch genom att slänga på dina favoritnötter och frön på toppen. Se dock till att torrosta dem i en stekpanna först - det kommer göra hela skillnaden.

 

Addera en ost. Mitt motto är att allting blir bättre med ost, och alltid inkluderar även en sallad. Tänk er en sallad med päron och gorgonzola. Eller en annan med rödbetor och getost. Ost ger ytterligare en textur och dessutom massa smak. När det kommer till mozzarella som jag har adderat här nedan, så är mitt främsta tips att aldrig skiva den med en kniv. Riv i sönder den med händerna istället så skapas det mer stukturer som lättare fångar upp din vinägrett.

 

Jag har ett problem. Eller så mycket av ett problem kanske det inte är. Så låt mig börja om. Jag har en craving. Och det stavas g.r.a.n.o.l.a. När jag har en burk granola hemma, så tar den slut på en dag. Och då pratar vi om en ranson som för en normal granolakonsumerare kanske skulle räcka ett par veckor. Så ja, det är kanske ett problem ändå. Jag tycker det är för gott. Därför undviker jag oftast att ha granola hemma, för även om den är hemmagjord så är det ju inte optimalt att äta 4 deciliter havregryn under en dag. Men nu har jag kommit på lösningen för de där mornarna när jag verkligen vill toppa min yoghurt, min bananglass, eller min smoothie med något krispigt. Låt mig presentera för er min 5-minuters-granola. Granolan som du gör när andan faller på, och som du kan portionsbestämma beroende på hur många frukostar den ska räcka till (en till exempel). Hur smart är inte det? Den är precis lika god som den granolan jag annars gör i ugnen, skillnaden är alltså att det tar 5 minuter för den att bli klar, istället för dryga timmen. Heja heja! Älskar när mina försök i köket blir lyckade.

 

1 msk kokosolja

¼ dl havregryn

¼ dl solroskärnor

¼ dl bovetekärnor

¼ dl kokoschips

1 tsk honung

1 krm malen kardemumma

1 krm salt

 

Värm kokosolja i en stekpanna. När den smält, tillsätt havregryn, solroskärnor, bovetekärnor och kokoschips. Låt steka tills de blivit krispiga och kokoschipsen gyllene. Tillsätt honungen och blanda runt. Smala av med kardemumma och salt.

 

Min #smoothiebowl är gjord av 1 fryst banan och 1-2 dl frysta jordgubbar. Mixa bara till glasskonsistens. Smaka eventuellt av med vanilj (pulver/socker/essens).

Jag hade en blomkål liggandes i kylen som jag hade köpt för rätt länge sedan. Den behövdes användas upp innan den blev dålig, så i lördags bestämde jag mig för att utnyttja hela blomkålshuvudet på en och samma gång. Blomkål med blomkål kan ju låta hur tråkigt som helst, men genom att leka med texturer och smaksättningar kan man få blomkål att uppfattas väldigt olika. Jag bestämde mig för att göra en blomkålsbiff med blomkålspuré, vilket jag serverade med en pistagepesto. Den där pistagepeston måste ni prova, det är en av mina favorituppfinningar. Pistagenötter smakar så mycket mer än pinjenötter, så det är det perfekt piffet till många måltider.

 

1 stort blomkålshuvud

 

1 buljongtärning

1 dl mjölk

25 gram smör

1 tsk honung

Salt/peppar/paprikapulver

 

 

1 dl pistagenötter

1 stor näve färsk basilika

Citroncest från ½ citron

2 msk olivolja

Salt/peppar

 

Ta ut två (väldigt vegetariska) biffar från mittendelen av blomkålen, ca 1-2 centimeter tjocka. Dela resten av blomkålen i små buketter, lägg i kastrull, täck med vatten, kasta i buljongtärningen och låt koka tills blomkålen blivit mjuk.

 

Knäck ägget på en tallrik och vispa upp. Lägg den rivna parmesanenen på en annan tallrik. Pudra mjöl på båda sidorna av biffarna, vänd dem sedan i ägg, sist i parmesan. Hetta upp olivolja i en stekpanna och stek biffarna på medelvärme tills parmesanen blivit gyllene på båda sidor.

 

Spara ca 1 deciliter av buljongen, häll sedan av den kokta blomkålen i ett durkslag. Släng tillbaka den i kastrullen och mixa med en stavmixer. Späd ut med mjölk och buljong till önskad konsistens. Runa av med smör och smaka av med honung, salt, peppar och paprikapulver.

 

Pistagepeston gör du genom att mixa alla ingredienser till en grov massa. Vill du ha den mer flytande tillsätter du mer olja eller vatten.

 

Lägg blomkålspurén på en tallrik, toppa med den krispiga biffen och peston. Addera någa fina små tomater om du känner för det. Sen är det bara att mumsa i sig!

För att bo i Italien äter jag pasta väldigt sällan. Men de gånger jag faktiskt gör det, frågar jag alltid mig själv varför jag inte gör det oftare. Det är ju så himla gott. Och smidigt. Och snabbt. Och varierbart. I Italien finns det nog lika många pastarecept som det finns mormödrar, och de har alla sina egna regler om hur den perfekta pastan ska tillagas - och hur den inte ska tillagas. Att äta en kycklingfilé med tagliatelle. Big no-no. Att slänga på parmesan på en skaldjurspasta. Också ett big no-no. Att hälla i grädde i carbonaran. Absolut inte. Regel nummer ett om ni ska laga italiensk pasta skulle jag säga är att hålla det enkelt. Visste ni till exempel att en av mest populära pastarätterna i Italien är Cacio e Pepe, vilket egentligen bara är speghetti med riven pecorino och peppar? Det måste vara världens enklaste recept (koka speghetti, riv pecorino, mal peppar), men ändå är jag övertygad om att två italienare skulle kunna diskutera receptet i en evighet (vilken pecorino, hur länge ska speghettin koka, ska man hälla på osten eller pepparn först), det är liksom så de är, italienarna. 

 

Hur många gånger kan man lägga in samma recept utan att det blir tjatigt? Jag tror jag har skrivit om den här ugnsbakade havregrynsgröten minst tre gånger tidigare i bloggen, men den är ju så. himla. god. Det är stor skillnad på kokt havregrynsgröt och bakad havregrynsgröt. Jag tycker om den man gör på spisen, absolut, men den i ugnen blir så himla krämig och fyllig att jag föredrar den alla gånger. Man kan variera den genom att använda olika sorters mjölk (havremjölk, mandelmjölk, kokosmjölk... vanlig mjölk), och så kan du smaksätta den med dina favoritkryddor. Jag älskar att blanda ner kardemumma. Men även saffran, vaniljpulver eller pepparkakskryddor funkar toppen.

 

Testa nu att göra gröten, så kanske jag slutar tjata om den. Det tar 5 minuter att blanda ihop smeten, sedan sköter den sig själv 20 minuter i ugnen. Under den tiden kan du passa på att duscha, göra morgonjympa, eller läsa tidningen. Sådant som man ändå borde ta sig tid att göra.

(1 port)

1 dl havregryn

1 dl valfri mjölk

1 dl vatten

1 mogen banan

1/2 tsk vaniljsocker

1/2 tsk bakpulver

1/2 tsk stött kardemumma

1 nypa salt

Hallon, gojibär och honung till toppingen

 

1.

Sätt ugnen på 180 grader.

 

2.

Blanda havregryn med mjölk och vatten och låt stå och dra några minuter.

 

3.

Mosa under tiden bananen och blanda den med vaniljsocker, kardemumma och salt. Vänd ner i havregrynsblandningen. Rör sist ner bakpulver.

 

4.

Häll allt i en ugnssäker form och grädda i cirka 20 minuter, tills gröten stelnat något. Toppa med det du tycker är gott, men jag rekommenderar verkligen färska bär, nötter, torkad frukt och honung.

Jag utgår alltid från Leila Lindholms grunddeg när jag gör focaccia. Det blir alltid perfekt. Luftigt och tuggigt på en och samma gång. Och så är det så lätt och går snabbt att göra också. De enda som tar tid är jäsningen, men nu när jag tänker efter är en timmes total jästid inte så värst lång tid för ett bröd. På tal om jäsning förresten. Jag valde att låta brödet jäsa sin andra gång i en alluminiumform istället för direkt på plåten. Jag tyckte det blev bättre. Det jäste därmed mer på höjden och blev ännu mer fluffigt än vanligt. Det krävdes bara att jag justerade tiden i ugnen lite.

 

En av mina favorittoppingar till min focaccia är stekt lök, och det blir oftast att valet faller på just detta när det är dags för focacciabak. Men denna gången kände jag för att pimpa brödet lite mer. Experimentera lite. Därför använde jag mig av hallonen jag hade över från morgonens frukost. Samt en skalk parmesan som var kvar från förra veckans matlagning. Och några kvistar färsk rosmarin. Resultatet blev inte bara helt underbart gott, men också superfint att titta på. Jag menar, vem vill inte ta en tugga, eller två, av detta brödet?

12 ½ gram jäst

1 ½ dl ljummet vatten
¼ dl olivolja

1 msk honung

½ msk flingsalt

3 ½ dl vetemjöl

 

10-15 hallon

½ dl riven parmesan

2 rosmarinkvistar

Olivolja & Salt

 

Rör ut jästen med vatten, olivolja, honung och flingsalt. Tillsätt mjölet lite i taget. Arbeta ihop till en relativt kletig deg. Täck med bakduk och låt jäsa 30-40 minuter till dubbel storlek.

 

Ringla olivolja i botten på en alluminiumform. Sprid över lite flingsalt. Häll ut degen på mjölat bakbord och knåda lite lätt - inte för mycket. Lägg över degen i formen. Täck med jäsduk och låt jäsa ytterligare 30 minuter.

 

Sätt ugnen på 220 grader.

 

Ringla över lite olivolja över brödet och gör gropar i degen med fingertopparna. Stoppa försiktigt ner hallonen i hålen. Sprid riven parmesen och finhackad rosmarin över. Avsluta med salt.

 

Sätt in i mitten av ugnen i cirka 15 minuter, tills brödet fått en gyllene yta. Låt svalna något innan ni skär upp det.

Jag har alltid ett paket med rispapper hemma. Man vet liksom aldrig när andan faller på att fixa till vår- eller sommarrullar till lunch eller middag, och då vill man inte stå utan huvudingrediensen. För när det kommer just till dessa rullar så är rispappret det enda måstet - fyllningen går att variera utifrån smak och vad som finns i kylskåpet. Gör man vårrullar kan man fylla dem med kött eller kyckling eftersom de tillagas genom fritering. Sommarrullar är den lite mer hälsosamma varianten som inte värms upp - därför får man också tänka på vad man stoppar dem med.

 

Denna gång valde jag att göra en asiatisk och skandinavisk fusion genom att stoppa min sommarrullar med sparris och lax. Sparrisen kändes i alla fall väldigt svenskt. Och laxen var kallrökt och säkert importerad från Norge. Perfekt kombo med andra ord. Jag serverade mina sommarrullar tillsammans med en soja-dippsås utblandad med jordnötssmör och sesamfrön. Supersmarrigt!

Det var länge sedan jag köpte med mig jordnötssmör hem. Eller gjorde mitt eget för den delen. Men jag har varit så sugen på det ett längre tag nu, så igår traskade jag tvärs genom hela Milano för att komma fram till den enda biologiska affär som säljer sockerfritt jordnötssmör som faktiskt smakar något. Oftast tycker jag inte att de sockerfria nötsmören smakar så mycket, och då föredrar jag att göra mitt eget. Men igår var menat för en eftermiddagspromenad så jag slog två flugor i en smäll helt enkelt.

 

Med mitt nyinköpta jordnötssmör fixade jag imorse till en fantastiskt god frukost. Jordnötssmörets bästa vän är ju Herr Banan, så jag kombinerade ihop dessa två till en fantasifull sushi-inspirerad frukost. Det blev supersmarrigt. Och roligt att äta också för den delen. Så här fixar ni era egna frukost-nigiri.

 

(1 port)

Jag har ju många gånger sagt att jag älskar att besöka min lokala marknad på lördagsmorgonen. Det känns så genuint italienskt på något vis. Och så är det mycket roligare att köpa sina ägg, nötter och grönsaker av en person som är passionerad över sina varor, än i en affär där allt kommer packat, plastat och klart.

 

En annan sak som är superbra med att gå till marknaden är att den inbjuder till så mycket inspiration. Idag hade jag exemplevis ingen aning om vad jag skulle laga till lunch, men så kom jag till ett marknadsstånd där den tunnaste, finaste, grönaste sparris jag någonsin sett stod uppradad. Lunchplanerna var därmed bestämda.

 

Sparrisen var så tunn att jag lätt hade kunnat äta den rå, men jag bestämde mig ändå för att steka den snabbt i olivolja och salt. Och så gjorde jag en enkel äggsås att servera till. Det kanske kan tyckas konstigt att ha kokt ägg i en sås, men om ni inte testar så får ni inte heller säga att det inte funkar. Allt borde prövas minst en gång.

 

Jag älskar helger. Okej, det gör vi väl alla. Men en sak jag uppskattar mest med helgen är att jag kan ta mig tid att laga den mat som jag länge planerat i mitt huvud men aldig fått tummarna loss till att göra. Igår hade jag äntligen tid till att laga till den här aubergineanrättningen, och den blev så mycket bättre än jag föreställt mig i mitt huvud. Så himla god! Massa smaker som gick ihop på ett perfekt vis. Och om jag får säga det själv, är den inte otroligt vacker att titta på? 

 

1 lagom stor aubergine

2 gulbetor

2-3 msk olivolja

Salt

 

15 vindruvor

15 torkade mullbär

15 pistagenötter

 

1 dl ricotta

1 tsk honung

1 rosmarinkvist

Salt&peppar

 

Basilika

 

Sätt ugnen på 200 grader. Lägg bakplåtspapper på en plåt. Dela auberginenn på längden och skåra varje halva både på längden och tvären, men se till att inte skära rakt igenom skinnet. Smörj in den skårade sidan med olivolja så att det rinner ner även i skårorna. Salta. Lägg på plåten.

 

Skala gulbetorna. Skiva dem tunt. Lägg på plåten tillsammans med auberginen och ringla olja och salt över. Grädda allt i ugn i cirka 35 minuter, tills allt blivit mjukt. Lägg med en rosmarinkvist på plåten.

 

Under tiden som aubergine och betor går klart i ugnen, gör då karamelliserad lök enligt detta recept.

 

Dela vindruvor på längden. Stek i samma panna som du gjort löken så behöver du inte tillsätta mer smör eller olja. Skala pistagenötter och släng ner dem och mullbären tillsammans med druvorna. Låt steka tills druvorna blivit mjuka.

 

Dela soltorkade tomater i mindre bitar.

 

Blanda ihop ricotta med finhackad rosmaring (kvisten du la med i ugnen), honung och salt&peppar.

 

Ta ut aubergine och betor från ugnen. Lägg upp fint på ett fat. Varva alla olika komponenter så att alla får exponering, då blir det fint att titta på. Toppa med basilika och lite svartpeppar.

 

Jag vet inte vad jag tycker om mest, själva chiapuddingen eller toppingen. Jag älskar bär, nötter, torkad frukt och allt annat man använda sig av för att göra frukosten med färgglad, knaprig och smakrik. Till mina favoriter tillhör torkade mullbär och söta blåbär. Men nötter och kokos förekommer också ofta. Dock vill jag inte att min chiapudding ska komma i skymundan, för idag var den riktigt, riktigt god. Jag använde mig av min favoritsmaksättning till min bananglass, men slängde i den i chiapuddingen istället. Kombinationen av lakritspulver, ingefära och kokosmjölk är en match made in heaven. Testa testa!

 

Jag har ju helt glömt att blogga om min kylskåpsrensningssuccé förra veckan. Min rostade blomkålssallad. Det blev en så god rätt att den inte längre endast kommer att göras för att tömma kylskået - utan jag kommer faktiskt köpa hem ingredienser för att kunna göra den igen. Den passerade testet med bravur. Enkelt var det också. 

 

När man bara har ett fåtal ingredienser att jobba med för att man inte vill köpa hem en massa nytt, då är mitt tips att använda er av nya tillvägagångssätt i matlagningen. Tänk utanför boxen så blir en vanlig tråkig grönsak magisk. Jag valde till exempel att steka vindruvor, mullbär och pistagenötter. Stekta vindruvor. Konstigt måhända, men oj vad gott det blev i denna salladen. Våga testa, jag utmanar er!

Igår var jag i mathimlen. I  mitt försök att tömma min kyl inför morgondagens resa hade jag en avokado som jag behövde äta upp. Jag älskar avokado och använder den till många olika rätter - men oftast blir det att jag mosar den till en guacamoleliknande sås som jag sedan blandar med pasta, eller zucchininudlar, eller bara äter rakt upp och ner som den är. Men denna gången ville jag prova något nytt. På Pinterest har jag några gånger sett Avocado Fries som är klädda med Panko-ströbröd och sedan friterade i olja. Det låter ju underbart, även om själva friteringen inte är supernyttig. Men jag gillar idén, så jag bestämde mig för att modifiera receptet. Att få tag på Panko i Milano är inte lätt - jag kan tänka mig att det finns i Chinatown men dit hade jag ingen lusta att åka efter kvällsträningen när jag var hungrig. Så jag använde något bättre - riven parmesan - till ströbröd. Och istället för att fritera i olja bakade jag min avokado-pommes i ugnen. Det blev så bra. Krispiga på utsidan och mjuka på insidan. En tugga och jag var i paradiset. Ni måste testa detta receptet!

 

Ibland är jag jättehungrig. Och då går det fort när jag ska knäppa en bild till bloggen. Och då kanske resultatet inte blir det bästa. Som bilden på den här Laxcarbonaran till exempel. Jag kanske skulle tänkt lite mer på hur jag presenterade rätten för att få bilden att överensstämma med smaken - vilken var supergod! Men som sagt, ibland vill man bara äta innan maten blir kall.

 

Jag håller på att tömma kylskåpet inför påskhelgens Sverigeresa, och det var så detta receptet kom till - lite man tager vad man haver. Jag älskar det, att experimentera med redan befintliga varor och inte hela tiden springa till affären och köpa nytt. Det är så de bästa och sämsta rätterna kommer till. I denna carbonaran bytte jag ut bacon till lax, och smaksatte det hela med färsk mynta. Myntan gör hela rätten, så himla gott!

 

75 g penne

1 ägg

2 msk grädde

10-15 myntablad

½ msk olivolja

7-10 cm zucchini

50 g kallrökt lax

1 näve spenat

Salt&peppar

 

Koka upp rikligt med vatten i en kastrull. Salta och släng i pastan. Koka enligt anvisningarna (men minska med en minut för pasta al dente).

Värm olivoljan i en stekpanna. Dela zucchinin i mindre bitar och stek 2-3 minuter. Släng i laxen och låt steka med någon minut eller så. Ta bort stekpannan från värmen. Vispa ihop ägg, grädde och finhackad mynta. Blanda ner med zucchinin och laxen, skaka om stekpannan väl.

 

Ta en halv deciliter av pastavattnet och blanda ner i såsen. Häll av pastan i ett durkslag och blanda sedan med såsen. Toppa till sist med spenat. Blanda om. Smaka av med salt och peppar (tänk dock på att laxen troligen redan är rätt salt).