Zucchininudlar med Fattigmanspesto
Zucchininudlar och Fattigmanspesto. Hör på den! En smakful middag för nästan inga pengar alls. Jag älskar zucchininudlar och brukar köpa på mig ett gäng zucchini varje gång jag är och handlar, så att jag har dem hemma när mitt sug efter "pasta" och sås sätter till. De är ett perfekt substitut för vanlig pasta om man vill äta lättare och få maten klar snabbare - en portion zucchininudlar innehåller nämligen inte mer än 50 kalorier (att jämföra med en portion pasta som innehåller cirka 250 kalorier), och dessutom behöver de inte koka mer än 1 minut. Hur bra? Om ni vill ha mer inspiration på vad man kan göra med zucchininudlar kan ni klicka här och här.
Igår var jag sugen på pesto, det måste ha varit hundra år sedan jag åt det sist. Men jag hade varken basilika eller pinjenötter hemma. Dessutom låg det bara en skalk av Parmesanen kvar i kylen. Vad göra? Man använder sig av det man har och kallar det Fattigmanspesto - något modifierad, men minst lika god!
Zucchininudlar med Fattigmanspesto
(1 port)
1 zucchini
1 näve machésallad
1 liten näve persilja
1 liten näve mynta
2-3 msk solroskärnor
50-70 gram Parmesan
1 vitlöksklyfta
2 msk olivolja
1 tsk honung
Salt&peppar
1.
Skiva Zucchinin med en osthyvel till tunna skivor. Lägg alla skivor på hög och skär smala remsor. Koka dem i saltat vatten i 1-2 minuter. Häll av i ett durkslag.
2.
Pesto:
Gravhacka sallad, persilja och mynta. Skär Parmesanen i mindre bitar. Mixa allt med solroskärnor, finhackad vitlök och olivolja. Smaka av med honung, salt och peppar.
3.
Värm peston i en stekpanna, vänd sedan ner zucchininudlarna och rör om så att de täcks med peston.
4.
Servera i djup tallrik, toppa med inlagd paprika och fetaost (om du har detta hemma - annars kan du självklart välja någon annan smarrig topping), och nymald svartpeppar.
Äppelchips
Ni som följer mig här på Citroncest har nog förstått att jag har en förkärlek till att experimentera fram nyttiga(re) alternativ till frukost, lunch och middag. Jag njuter mer av maten, när jag vet att den gör mig gott. Men. Ni som också känner mig i verkligheten vet att jag älskar smågodis. Så, jag lever kanske inte alltid som jag lär. Men oftast! Det som i alla fall är bra med att bo i Italien är att det inte finns närheten av samma lösgodisutbud som det finns i Sverige. Därav har mitt sötsug minskat avsevärt sedan jag flyttade hit. När jag nu känner för att tugga på något smått vänder jag mig oftast till mitt nötskafferi. Nötter är också fyllda av kalorier och fetter - men det är åtminstone av den goda sorten, så jag tycker det är helt okej!
I helgen testade jag att göra ett nytt typ av snacks att ha hemma när sötsuget sätter till. Äppelchips. De blev så sjukt goda, och nu kommer jag nog bestämt bli en ännu större äpple-konsument, än jag redan är. Det bästa med dessa chips är att de består av 1 huvudingrediens: äpplen (da-ah!). Utöver äpplen behöver du endast lite citronsaft för att äpplena inte ska bli bruna när du skivat upp dem, samt valfria kryddor att smaksätta med (kanel och kardemumma är att rekommendera). Du kan dessutom variera konsistensen på dina äppelchips. Antingen skivar du dem tunt och torkar dem länge i ugnen för att få till en chipskonsistens. Eller så skivar du dem tjockare och torkar dem en kortare tid för att få till mjuka, saftiga äppelringar. Oavsett vad så kommer du bli glad över att du testade detta recept.
Äppelchips
Äpplen (så många som du vill helt enkelt)
Citronsaft
Vatten
(Kanel/Kardemumma)
1.
Skriva äpplena så tunt du kan, gärna med hjälp av en Mandolin, men det går även bra utan. Vill du kan du skala och kärna ur äpplena först, men jag tycker skalet ger fin färg och kärnhuset fint mönster så jag struntade i det.
2.
Lägg skivorna i en skål med vatten och citronsaft så att de inte blir bruna. Lämna dem där 10-20 minuter.
3.
Sätt ugnen på 100 grader. Torka äppelskivorna med en torr kökshandduk och sprid sedan ut dem på en plåt med bakplåtspapper. Se till så att de inte överlappar varandra. Om du vill tillsätta några kryddor så gör du det nu.
4.
Sätt in i ugnen och lämna dem där tills de uppnått den konsistens du önskar - för chips tar det cirka 3 timmar. Förvara sedan chipsen i en tätslutande burk.
Mango- och avokadosalsa med stekt torsk
Häromdagen strosade jag på två av de mer populära gatorna här i Milano: Corso Como som sedermera går över till att bli Corso Garibaldi. Båda dessa gator är fyllda med butiker, restauranger, caféer, klubbar, barer - och således också fyllda med massa folk. Lite turistigt måhända, men på soliga dagar är det kul att sätta sig på ett av de många uteserveringarna och spana på folk. Det finns en frukt- och grönsakshandlare på Corso Garibaldi och han har en så himla inbjudande affär. Varorna glittrar i solen och alla frukter är sådär perfekt mogna. Jag har inte handlat av honom förrut, men i lördags kunde jag inte hålla fingrarna borta. Jag plockade därför på mig två avokado, en mango och ett granatäpple. Vet ni vad jag betalade? 14 Euro! Jag fick en chock. Frukt och grönsaker som brukar vara så billigt här. Jag gick minst sagt i turistfällan.
Nåväl. Nu blev det som det blev, och det gäller att göra det bästa av situationen. Eftersom både avokadon och mangon var sådär perfekt mogna så valde jag att göra en salsa av dem för att ta vara på alla smaker. Det blev en riktigt god salsa, och för att ackompanjera den stekte jag en torskfilé i smör och olja. Vilken smaskig lördagsmiddag!
Mango- och avokadosalsa med stekt torsk
(1 port)
½ avokado
½ dl tärnad mango
½ dl granatäppelkärnor
½ näve färsk mynta
1 msk gräslök
1 msk olivolja
1 tsk flytande honung
Några droppar Tabasco
Salt&peppar
1 torskfilé
Salt, peppar, paprikapulver
Smör och olja till stekning
Valnötter till servering
1.
Tärna avokado och mango fint. Finhacka mynta och gräslök. Blanda alla salsaingredienser i en skål och låt stå i kylen och dra medan du steker fisken.
2.
Krydda fisken med valfria kryddor. Stek på medelvärme i smör och olja. Ös fisken under tiden du steker den.
3.
Lägg salsan på botten av en tallrik, lägg på fisken och toppa med lite av smöret (som du stekt fisken i) samt granatäppelkärnor och krossade valnötter.
Bovete slungat i jordnötssmör med purjolök, sparris och parmesan
När jag har fyllt på skafferiet med jordnötssmör, kan jag inte låta bli att använda det i nästan allt jag gör. Sött som salt, jordnötssmör fungerar till allt! I veckan var jag i den biologiska affären vid Moscova här i Milano och fyllde på med det godaste jordnötssmör som går att hitta hr. Helt utan tillsatt socker, gjort av 100 procent jordnötter, precis som det ska vara! När jag kom hem hade jag redan arbetat upp en hunger efter detta jordnötssmör, så jag alde att kombinera det med ingresienser som gick snabbt att tillaga. Det hela slutade med bovete slungat i jordnötssmör, serverat med stekt purjolök, sparris och parmesan. För att balansera det salta toppade jag skålan med syrlig naturell yoghurt och rivet citroncest. Så himla snabbt, enkelt och gott.
Bovete slungat i jordnötssmör med purjolök, sparris och parmesan
(1 port)
1 dl (okokt) bovete
2 dl vatten
½ buljongtärning
1 tsk olivolja
2 tsk jordnötssmör
½ purjolök
3-5 sparrisar
1 liten bit parmesanost
2 msk naturell yoghurt
Cest from ½ citron
Olja till stekning
Salt&peppar
1.
Häll bovete, vatten, buljongtärning och olivolja i en kastrull. Sätt på ett lock och ställ på medelvärme på spisen. Låt koka tills bovetet absorberat allt vatten, ca 10 minuter.
2.
Dela purjolöken på längden och skiva den sedan i ½ cm tjock skivor. Stek i olivolja tills den blivit mjuk, låt det ta sin tid, se till så att den inte bränns.
3.
Dela sparrisen i lagom stora bitar och stek även denna. Dela parmesanen i småbitar.
4.
Blanda det kokta bovetet med jordnötssmör, rör sedan ner purjolök, sparris och parmesan. Häll upp i en skål och toppa med yoghurt och citroncest. Buon appetito!
Torsk med kastanjesås, mjuk aubergine och krispig pancetta
Jag pendlar till jobbet en timme varje dag. Ofta när jag sitter där på tåget går jag i huvudet igenom min kyl och försöker komma på något kul att laga till kvällens middag. Ibland får jag jättebra idéer, och när det sker har jag svårt att tänka på något annat under dagen. Då vill jag bara hem till mitt kök och testa om det som jag skapade i huvudet blir lika bra på tallriken. En sådan dag hade jag igår. Jag visste att jag hade ett paket färdigkokta kastanjer hemma i kylen. Och torsk. Och pancetta. Och aubergine. Ingredienser som tillsammans skulle kunna göra vilken tråkig tisdag till hur bra som helst.
Och bra blev det.
Kastanjerna blev till en sås. Fisken stektes i både olja och smör för bästa smak. Pancettan spetsade rätten med både sälta och krisp. Och min aubergine var sådär härligt mjuk och god som bara aubergine stekt i olivolja kan vara. Total symbios på tallriken.
Torsk med kastanjesås, mjuk aubergine och krispig pancetta
(2 port)
2 torskfiléer
100 gram rökt pancetta i tärningar
½ (lagom stor) aubergine
250 gram kokta kastanjer
1 näve färsk persilja
½ dl mjölk
1 dl vatten
1 msk soja
Olivolja och smör till stekning
Paprikapulver
Salt&peppar
1.
Skiva auberginen och 1-2 centimeter tjocka skivor. Salta skivorna på båda sidor och låt ligga och dra en stund så att den släpper lite av sitt vatten.
2.
Stek pancettan krispig i sitt eget fett - du behöver inte tillsätta extra olja när du steker pancetta. Lägg sedan pancettan att torka på ett hushållspapper.
3.
Skär aubergineskivorna i mindre delar, cirka 2x2x2 centimeter. Stek dem i samma panna som pancettan, gärna i det fett som blivit över. Du behöver troligen tillsätta mer olivolja eftersom auberginen drar åt sig mycket olja under stekning - med det är också det som gör den så mjuk och god. Salta och peppra.
4.
Koka upp kastanjerna med mjölken. När de blivit varma, mixa allt med en stavmixer. Tillsätt sedan vatten, grovhackad persilja, soja, paprikapulver, salt och peppar (efter smak).
5.
Hetta upp en klick smör samt lite olivolja i stekpannan. Krydda fisken med valfria kryddor. Stek fisken på båda sidor, ös fisken med smöret under tiden du steker den. När fisken är klar, häll i överblivet smör i kastanjesåsten och värm upp.
6.
Montera allt på en tallrik. Lägg aubergine och sås under fisken och toppa med bacon, persilja och några hela kastanjer som du har några kvar. Enjoy!
Omelettwrap
Förra veckan när jag var och tränade med Mattia frågade han om jag åt tillräckligt med protein om kvällarna. Några dagar senare när jag hängde med Fabrizio i gymmet undrade han om jag åt ägg varje dag. Och i helgen när Christian och Anna var på besök så diskuterade vi hur det bästa proteinet faktiskt går att finna i ägg. Det kändes som ett tecken – så mycket snack om ägg och protein under en och samma vecka måste betyda en sak: dags att öka äggkonsumtionen.
Jag tror alla har rätt i vad de säger, sedan jag flyttade till Italien för snart två år sedan har min köttkonsumtion minskat betydligt i samband med att mitt grönsaksintag (som i och för sig alltid varit högt) har ökat. Det beror inte på att jag tar avstånd från kött – jag älskar kött – det beror istället på att frukt och grönt är så himla gott här. Tomaterna smakar mer. Jordgubbarna är billigare. Och linserna används på löpande band. Men det medför kanske att jag inte får i mig allt det protein jag behöver.
Trots att jag äter ärter, bönor och linser vilka alla innehåller bra med protein, så kanske jag missar en del av de aminosyror som behövs för att kroppen – musklerna – ska återhämta sig. Allt protein består av 20 aminosyror, av vilka kroppen kan producera 12 stycken själv. De resterande 8 måste vi få i oss via maten vi äter. Ägg innehåller just dessa 8 aminosyror i en perfekt blandning, vilket gör att vi kan ta åt oss allt protein i ägg – både det i vitan och det i gulan!
Förstår ni nu hur bra ägg är?
Och ännu bättre blir det eftersom man kan variera ägg i en oändlighet.
O ä n d l i g h e t.
Här kommer ett alternativ. En version på wraps. Omelettwraps. Lätt att svänga ihop och även wrapsen kan varieras i oändlighet, bara fyll dem med vad du själv tycker är gott!
Omelettwrap
2 ägg
1 msk mjölk/mandelmjölk/sojamjölk
½ tsk fiberhusk
1 krm salt
Kokosolja till stekning
Fyllning:
½ avokado
½ dl kokta ärter
Kallrökt lax
Sallad
Citronsaft
Salt/peppar/paprikapulver/tabasco
1.
Vispa ihop ägg, mjölk, fiberhusk och salt. Stek smeten i kokosolja över medelvärme. Vänd när smeten stelnat, efter cirka 2 minuter. Stek 1 minut på andra sidan.
2.
Mosa avokadon och blanda med ärter. Smaksätt med citronsaft, krydda med valfria kryddor.
3.
Montera din wrap: Lägg sallad i mitten av omeletten. Toppa med en skiva kallrökt lax och avokadoröran. Rulla till en rulle, och dela den snett på mitten.
Sötpotatisbiffar med krispigt sesamtäcke
Jag vet inte hur många gånger jag har uttryckt min kärlek för sötpotatis i denna blogg, så jag tänker strunta i att jag göra det denna gång och ge er receptet direkt. Här kommer ett par riktigt goda sötpotatisbiffar serverade med smaskig hummus gjord på kikärtor och tahini. Jag brukar inte ha tahini i mina kikärtosröror, mest för att jag är för ivrig när jag väl mixat mina kikärtor, och gärna äter upp dem på en och samma gång, precis som de är. Men om man vill imponera och göra hummus som liknar den de serverar i mellanöstern där röran har sitt ursprung rekommenderar jag att tillsätta tahini - det ger absolut en extra svisch till smakupplevelsen.
Mina sötpotatisbiffar är för övrigt täckta med ett sesamtäcke som ger extra krisp och textur till rätten. Viktigt tycker jag, eftersom det annars hade varit som att äta två röror - en stekt sötpotatisröra och en kall kikärtsröra. Nu blev det i alla fall lite skillnad (men skulle ni vilja skulle ni absolut kunna göra biffar också av hummusen). Sluttjatat, över till receptet.
Kikärtsbiffar med krispigt sesamtäcke
(2 port)
400-500 gram sötpotatis
¾ dl havgregryn
1 msk hackad gräslök
1 tsk fiberhusk
½ tsk honung
Paprikapulver
Ingefära
Kryddsalt
Salt&peppar
1 ägg
Sesamfrön
Olivolja till stekning
1.
Skala och dela sötpotatisen i mindre bitar. Koka den mjuk i en kastrull, det tar cirka 10 minuter. Häll av vattnet och mixa sötpotatisen till en puré med en stavmixer. Låt svalna något.
2.
Hacka gräslöken fint. Blanda ner denna tillsammans med havregryn, fiberhusk, honung samt alla kryddor i sötpotatispurén. Rör om väl.
3.
Vispa upp ett ägg i en tallrik. Häll sesamfrön i en annan tallrik. Forma biffar av sötpotatissmeten – det blir cirka 5-6 stycken. Vänd biffarna först i ägget, sedan i sesamfröna. Stek sedan i olivolja i en stekpanna över medelvärme. Vänd biffarna när sesamfröna blivit krispiga, men biffarna fortfarande är någorlunda mjuka inuti.
Hummus med tahini
1 burk kokta kikärtor
1 msk tahini
1 näve färsk persilja
1 vitlöksklyfta
½ msk pressad citronsaft
1 tsk honung
Salt&peppar
1.
Mixa kikärtorna till ett mos. Grovhacka persiljan och finhacka vitlöken. Häll ner i kikärtsmoset tillsammans med övriga ingredienser. Mixa igen. Smaka av med salt och peppar.
Frukostparfait
Här har det inte skett många uppdateringar på ett tag. Så går det när det händer en massa annat i livet som gör att det inte finns tid att stå i köket. Jag har flängt runt i Paris, på Fuori Salone och haft besök i Milano, så ätit har jag gjort - men jag har inte stått för lagandet själv. I Paris åt jag helt fantastiska sniglar. På Fuori Salone mumsade jag i mig svensk aperitivo. Och när bästisarna var här åt vi en massa gott bröd från Princi. Bland annat.
Men nu är jag tillbaka och börjar därför med en mjukstart i form av världens enklaste - och godaste - frukosttips. Parfait. Trifle. En-massa-gott-på-hög. Kalla det vad ni vill.
Det är egentligen inga konstigheter alls, det är bara en nyttig frukostversion av något som brukar innehålla en massa grädde och socker. Det gör naturligtvis inte denna. Den innehåller inte ens laktos. Toppen för oss med känsliga magar (med eller utan laktosintolerans).
1.
Kvällen innan frukost lägger du en (skalad) mogen banan i folie i frysen.
2.
På morgonen mixar du den till en slät smet - om den är för hård (eller omogen), tillsätt då någon matsked mandelmjölk så att den går lättare att mixa. Vill du kan du också tillsätta en knivsudd vaniljsocker/vaniljpulver.
3.
Torr-rosta några matskedar havregryn med en halv näve valfria, grovhackade nötter.
4.
Skär upp valfri frukt. Jag valde mango denna morgon.
5.
Lägg allt i lager, frukt - bananglass - havregryn - nötter, i ett fint glas. Toppa med lite flytande honung.
Buon colazione!
Hemmagjord pappardelle med krämig porcinisås
Igår berättade jag om när jag gjorde hemmagjord pappardelle. Om det kan ni läsa här. Men det var inte riktigt hela historian. För all pasta kräver ju sin sås. Och därför kommer nu hela receptet på den pastarätt som igår förgyllde min lunch (och kommer göra så även idag: heja matlådor!). Såsen går väldigt snabbt att göra, men kräver lite förberedelser. Minst två timmar innan du ska laga till såsen måste du lägga torkad porcini i blöt så att de hinner svälla. Och minst en halvtimme i förväg måste du även lägga cashewnötter i blöt. Men när det är gjort är det bara att sätta igång.
Anledningen till att jag igår använde cashewnötter i såsen är för att jag ville ha en krämig sås till min pappardelle, men det enda jag hade hemma som kunde ge såsen en krämighet var två matskedar crème fraîche. Det dög ju inte. Så min briljanta lösning var att mixa blötlagda cashewnötter till en röra och blanda denna med crème fraîschen. Det blev inte bara krämigt, utan också riktigt gott. Nödlösningar kan ibland bli väldigt bra.
Porcini, för övrigt. Vilken höjdarsvamp det är!
Hemmagjord pappardelle med krämig porcinisås
(2 port)
2 portioner pappardelle
1 dl torkad porcini
5-6 soltorkade tomater i olja
1 dl osaltade cashewnötter
2 msk crème fraîche
1 vitlöksklyfta
Paprikapulver
Fänkålsfrön
Salt&peppar
Olivolja till stekning
Parmesanost
1.
Lägg porcinisvampen och cashewnötterna i blöt minst två timmar, respektive en halvtimme, i förväg.
2.
Sila bort vattnet från porcinin, men spara vattnet i en annan skål. Finhacka vitlöken. Grovhacka porcinin och de soltorkade tomaterna. Häll bort vattnet från cashewnötterna och mixa till en kräm. Blanda ner crème fraîchen. Krydda med salt, peppar och paprikapulver.
3.
Koka upp pastavatten i en stor kastrull.
4.
Stek vitlök, porcini och tomater i olivolja. Tillsätt cashewröran och några matskedar av porcinivattnet. Smaksätt med fänkålsfrån och ytterligare salt, peppar och paprikapulver om det behövs.
5.
Koka pastan. Häll av vattnet men spara några matskedar av pastavattnet att blanda ner i såsen (detta hjälper såsen att binda sig runt pastan). Häll ner pastan i såsen och blanda om. Servera med flagad parmesan på toppen!
Buon appetito!
Pappardelle!
Nu ska jag bevisa för er, en gång för alla, att man varken behöver pastamaskin eller kavel för att göra egen pasta. Det räcker helt enkelt med en flaska vinglögg, årgång 2013. Nu när jag tänker på det, fungerar säkert en flaska Chianti precis lika bra! Huvudsaken är att den är cylinderformad och kan substituera en kavel.
Mitt uppdrag att göra slut på min mat innan jag åker till Frankrike går bra. Så pass bra att jag nu knappt har några färskvaror kvar i kylen. När det vankades lunch idag fick jag därför vända mig till skafferiet och där stod en påse mjöl och tittade på mig. Pasta! Det är klart att jag skulle ta tillfället i akt och för en gångs skull prova på att göra egen pasta. Att jag inte gjort detta tidigare, efter snart två år i Milano, är ju närmast en skam. Därför scannade jag alla italienska matmammors bloggar, och de sa alla samma sak: till varje portion pasta krävs 100 gram mjöl, 1 ägg och 1 nypa salt. Basta. Det var inte mycket mer än att sätta igång. Att jag inte hade någon kavel hemma var något jag inte tänkte på. Förrän det var tid att kavla degen. Så här nedan följer nu min lilla att-göra-hemmagjord-pasta-utan-kavel-guide. Enjoy!
Börja att mäta upp mjöl och ägg efter hur många personer som ska äta pastan. Jag gjorde två portioner pasta, vilket innebär 200 gram mjöl och 2 ägg. Samt 2 små nypor salt. Gör en vulkan av mjölet, med en grop på toppen, vari äggen knäcks. Salta på äggen, och ta sedan en gaffel och börja försiktigt vispa ihop äggen, samtidigt som du tar in mer och mer mjöl från gropens kanter. När du fått till en relativt degig deg, lägg då gaffeln åt sidan och börja knåda degen för hand. Knåda i cirka 10-15 minuter.
När degen knådats tillräckligt länge, plasta då in den i plastfolie och lägg att vila i 20-40 minuter i rumstemperatur. Det är viktigt att degen får vila eftersom det gör den mer elastisk och lättare att kavla ut.
Ta fram din valda kavel för dagen (självklart fungerar en hederlig gammal träkavel, men vill man utmana sig själv så letar man upp en flaska av valfritt slag). Mjöla bakbordet lätt och börja kavla. Vänd och snurra degen efterhand, för att se till att den inte fastnar i bordet. Kavla så tunt du kan - helst så tunt som 1 millimeter.
Rulla sedan ihop degen från nederkanten till mitten, och från överkanten till mitten.
Skär degen i den tjocklek som motsvarar den pasta du vill göra. Italienska standardmått säger: Tagliolini 2-3 mm breda, Tagliatelle 5-7 mm breda och Pappardelle 1,5-2 cm breda. Idag gjorde jag det sistnämnda. Stick sedan in kniven under degen så ska du se att din pasta rullar ut sig själv när du lyfter kniven i luften. Som magi.
Lägg pastan i en hög och beundra ditt verk. Färsk pasta ska ätas direkt, så jag rekommenderar att sätta igång med såsen och sätta på en kastrull kokande vatten så snart du är klar. Glöm inte att salta vattnet - det är enda tillfället du får att sätta smak på din pasta.
Buon lavoro e buon appetito!
Ungsbakad vitkål med quinoa, tomatsås och rostad blomkål
På fredag flyger jag till Paris för att hälsa på en vän, så just nu pågår det ett rensa-ut-kylen-uppdrag hemma hos mig. Jag ska bara vara borta fredag till måndag, men det känns onödigt att möjligen låta färskvarorna gå hädan. Så nu gäller det att vara kreativ med det som finns. Jag älskar egentligen när jag tar på mig själv sådana här uppdrag, för det är i begränsningen som jag oftast kommer på de bästa idéerna.
Igår blev det vegetariskt, som det i och för sig blir väldigt ofta hemma hos mig nu för tiden. Vitkålen kallade på mig. Så gjorde även blomkålen. Och mina supersmarriga datterinitomater som jag inhandlade på marknaden i lördags. Datterini - plommontomater - är i särklass mina favorittomater. De är söta, fyllda med smak, och på sommaren, när de är solmogna, är det som att ta en tugga av solen med varje tomat man stoppar i sig. Igår gjorde jag tomatsås av mina datterini, samma recept som när jag gör tomatsås till min blomkålspizza. Den knäcker, den tomatsåsen. Receptet hittar ni här.
Tomatsåsen fick toppa blomkålen som jag rostade i ugnen samtidigt som jag ugnsbakade vitkålen i foliepaket. Quinoan kokte jag i grönsaksbuljon. Det blev en riktigt god och smakrik vegetarisk rätt, men med det sagt så skulle jag absolut kunna tänka mig att knapersteka lite rökt pancetta och toppa hela altet med. Nu hade jag ingen hemma, så det får bli tills nästa gång istället.
Ungsbakad vitkål med quinoa, tomatsås och rostad blomkål
(2 port)
2 dl grönsaksbuljong (2 dl vatten + ½ buljongtärning)
1 dl okokt quinoa
½ litet vitkålshuvud
2-4 tunna skivor blomkål
Marinad till vitkålen
1 ½ msk olivolja
½ msk citronsaft
½ tsk honung
1 tsk soja
Några droppar Tabasco
Paprikapulver
Salt&peppar
1.
Sätt ugnen på 210 grader. Blanda ihop alla ingredienser till marinaden. Dela det halva vitkålshuvudet på hälften och lägg på varsitt folieark. Häll över marinaden och stäng foliepaketen.
2.
Skär tunna skivor av blomkålen (lättast är om ni först delar den rakt av på mitten och sedan skär skivor från mitten och ut - på så vis får ni finast skivor - de liknar små träd). Ringla olivolja på skivorna, salta, peppra och toppa med paprikapulver. Lägg på en plåt tillsammans med vitkålspaketen. Sätt in i ugnen i cirka 30 minuter. Det är möjligt att blomkålen blir klar något tidigare än vitkålen.
3.
Sätt igång med tomatsåsen.
4.
Koka upp grönsaksbuljongen. När det kokar, dra ner värmen så att vattnet endast sjuder och tillsätt quinoan. Låt koka under lock i cirka 15 minuter, tills vattnet är borta.
5.
Lägg quinoan på en tallrik tillsammans med blomkål och vitkål. Toppa med tomatsås, och häll även över marinaden som samlats i foliepaketet. Buon appetito!
