När jag var yngre fanns det bara en sorts pizza i min värld, Capricciosan. Den svenska varianten kanske jag måste tillägga, eftersom den italienska Capriccosan ser helt annorlunda ut än vad vi svenskar är vana vid. Jag skulle kunna ha satt ett likhetstecken mellan orden pizza och Capricciosa, för för mig var de precis samma sak. Det var vad jag alltid beställde de (få) gånger det vankades skånsk så kallad köpe-pizza hemma hos oss. Jag kommer också ihåg hur stolt jag var första gången jag orkade äta upp hela min pizza alldeles själv, utan att dela den med mamma eller ge bort överflödet till pappa. Ha! Det skulle varit idag, då var och varannan tjej sätter stolthet i att istället äta så lite som möjligt. Det förstår inte jag. Ät tills ni är mätta för bövelen, men gör smarta val. Tillåt er stunder då ni frossar i något riktigt gott, men kompensera sedan med mat med bättre näringsinnehåll. Balans är ordet.

 

När jag sedan kom upp i tonåren gjorde även kebabpizzan intrång på den svenska pizzamarknaden. Tillsammans med den med oxfilé och bea, eller den med pommes frittes, och för att inte tala om den kända Hawaiipizzan. Alltså. Skulle jag berätta för min italienska vänner och kollegor vad vi äter för typ av pizza i Sverige så skulle de titta på mig med så stort förakt att jag skulle ifrågasätta allt jag någonsin ätit under min uppväxt. Det finns inte i en italienares värld att lägga bearnaisesås på pizza. Vilket helgerån.

Vad italienarna däremot skulle tycka om mina nyttiga alternativa pizzor, har jag ingen aning om. Kanske skulle de inte ens kalla det pizza eftersom den inte innehåller den väsentliga huvuddelen, degen. Eller så skulle de faktiskt acceptera den, för trots avsaknaden av deg, så sitter smakerna där. De fräscha, väldoftande, upplyftande smakerna som det italienska köket kännetecknas av. Ingen bea som förstör, bara ren skär matmagi.

 

Jag tror att 90 procent av alla tjejer i åldern 14-20 som har en blogg, någon gång i sitt bloggliv har skrivit om pannkakor. Är det inte svenska pannkakor, så är det bananpankakor, amerikanska pannkakor eller proteinpannkakor. Min feed på Bloglovin' har länge varit fylld av pannkakor, och jag har på grund av detta bestämt mig för att inte falla i det facket. Det måste ju finnas fler saker att äta (och blogga om) än pannkakor. Men. Så har jag ju samtidigt självmant tagit på mig uppdraget att förädla mina frukostar genom att komma på nyttiga versioner av efterrätter, vilka går precis lika bra att äta som första mål på dagen, som sist på kvällen. I samband med alla dessa pannkakor som svävat förbi, insåg jag att jag kunde utveckla mitt banan- och jordnötssmörsfluff till nästa frukostefterrätt, nämligen Pannkakstårta.

 

Så jag föll för trycket till slut. Och jag erkänner att jag är riktigt glad för det. 

 

Jag gick precis igenom bloggen och insåg att jag har glömt att delge er receptet på världens godaste potatissallad. Alltså jag menar verkligen världens godaste. Man kan äta den flera gånger i veckan utan att tröttna, och det kan jag på riktigt intyga, eftersom jag gjort precis exakt detta. Potatissalladen består endast av några få komponenter, men smakerna passar så bra tillsammans att det uppstår ljuv musik i munnen. Så, vad är hemligheten? Låt mig berätta. Sötpotatis är hemligheten. Jag har på riktigt gått och blivit kär i denna råvara. Att jag inte lagat mat med sötpotatis tidigare i mitt liv är för mig ett mysterium. Det är på riktigt en fantastisk knöl.

 

Innan jag ger er receptet kan jag passa på att tipsa er om att följa Citroncest på Instagram. För om jag återigen någon gång skulle glömma att uppdatera bloggen (shame on me), så finns det stor chans att åtminstone Instagram är up to date. Ni hittar mitt konto här.

 

Sedan jag gjorde min pizza på blomkålsbotten, har jag funderat över på vilka andra sätt jag skulle kunna använda blomkål som alternativ till traditionella kolhydrater. En idé som slog rot, i samband med mitt ökande sushi-intag sedan jag flyttade till Milano, var just att göra egen sushi, men med blomkålsris istället för med sushiris. Ikväll slog jag slag i saken. Och låt mig säga: vilken fullträff! 

Jag kanske trampar sushikockarna på fötterna här och nu, men skulle någon fråga mig vilken sushi jag föredrar, min eller den traditionella, så skulle jag ha svårt att svara. Ja, jag är medveten om att jag kanske är något vinklad, men det här var väldigt, väldigt gott. Med riktiga Nori (tångblad) och de traditionella tillbehören wasabi och soja så smakar min sushi precis som den ska. Med skillnaden att den har betydligt bättre näringsinnehåll än de vanliga makirullarna.

Det är svårt att göra cheesecake rättvisa på bild, så snälla döm inte ut detta recept baserat på bilden nedan. Cheesecake tror jag är den mest ultimata av alla kakor. Lätt att göra och helt m a g i s k t god att äta. Traditionellt sätt, i amerikanska cheesecakes, använder man cream cheese i fyllningen, men i Italien har man en tendens att använda sig av ricotta istället. Jag är inte den som är den - så jag använde båda två!

Det här är en vanilj- och halloncheesecake på en kokosbotten. Kokosen blir sådär härligt rostad och passar alldeles utmärkt till fyllningen. Och i och med att det är kokos och inte de vanliga digestivekexen, är denna cheeseckae helt glutenfri. Toppen: fler som kan njuta med andra ord.

Vet ni om att det går att ha köttfria dagar, veckor, månader, utan att för den sakens skulle behöva leva bara på isbergssallad och tomat? Vegetariska rätter går att utveckla och variera i oändlighet, kanske till och med i större utsträckning än kötträtter, och det är det som gör det så himla bra. Dessutom är det gott och bra för din kropp, så att introducera mer grönt på tallriken är inte ett straff, snarare tvärtom.

 

För att hylla denna kärlek till grönsaker gjorde jag igår en helt och hållet grön rätt. Alltså, bokstavligen grön. Grön spenat, grön zucchinispaghetti, gröna quinoabollar, grön avokadosås. Grönt är skönt, så det var en fröjd för ögat. Och för munnen. Jösses vad gott det var! Jag satt och o:ade och å:ade för mig själv i lägenheten. 

 

Jag skypeade med min faster förra veckan. Vi pratade om allt möjligt, bland annat om att hon och familjen skulle testa att göra min pizza på blomkålsbotten till helgen. Kul! Jag vet ju inte om ni någonsin följer recepten jag skriver ner, men om så är fallet, får ni jättegärna höra av er och berätta vad ni tyckte. Vi pratade vidare om denna blogg och hon sa någonting som fick mig att tänka till lite: Du är lite alternativ i din matlagning Louise.

 

 

Jag älskar att testa nya saker. Gå andra vägar än de traditionella. Ta intryck från höger och vänster, från andra kulturer och via alternativa ingredienser och tillagningsmetoder. Ni kommer troligen aldrig få se en tallrik som består av kött, potatis och béarnaisesås på denna blogg. Det är väldigt långt från min verklighet. På gott och ont kanske. För någonstans inom mig gror en önskan om att någon gång i framtiden kanske söka mig till ett program som till exempel Mästerkocken. Men frågan är om jag skulle klara det. Jag har aldrig styckat en fågel. Jag kan inte alla innertemperaturer en köttbit ska ha för att bli perfekt medium rare. Och ber du mig göra en rödvinssås baserat på erfarenhet är jag körd. Däremot är jag otroligt bra på att få till det när jag får göra som jag själv vill. När jag inte behöver hålla mig inom de traditionella ramarna. 

 

Och med det sagt kommer här dagens recept. En helt ny sorts burgare. Sedan jag upptäckte hur användbart fiberhusk är, har jag försökt skapa bröd av allt möjligt här hemma. Till denna burgare gjorde jag därför frallor av linser och morötter. Det ni. Helt mjölfria, men ändå fullt dugliga som substitut till vanligt hamburgerbröd.

 

Sedan en tid tillbaka har jag tänkt ge mig på att göra egna dumplings. Det är ju så himla gott, något jag framförallt insett efter att ha besökt Beijing8 de senaste gångerna jag varit i Stockholm och jobbat. När de sedan i Mästerkocken för några veckor sedan fick som utmaning att göra Pot-Stickers, tänkte jag att det var tid att slå slag i saken! För om jag någon gång i framtiden ska söka till det programmet (vem vet?) så måste jag ju lära mig att bemästra alla typer matlagning. Sagt och bestämt, idag var det dags för genomförandet.

 

Idag är det Alla Hjärtans Dag och kärleken visas lite extra tydligt mellan människor runt om i världen. För oss som är singlar är det bästa med Alla Hjärtans Dag att vi får trösta våra sorger med choklad. Och det är fasen inte fy skam. Idag har jag spridit choklad-kärlek till mina kollegor på jobbet genom att ha tagit med denna Chokladkolatryffelpaj (bara lyssna till det namnet...) till fredagsfikat. Extremt mycket choklad i receptet, och därmed också en extremt god paj som slutresultat.

 

Pajen innehåller kakao, mjölkchoklad och mörk choklad. Och sirap för att få till knäckigheten. Och havssalt för att det bryter av så gott mot mörk choklad. Och så toppade jag den med granatäppelkärnor för att det är fint. Och gott. Och tydligen är det också ett afrodisiakum, och det är ju på sätt och vis passande en dag som denna.

 

Häromdagen tog jag för mig att baka glutenfria frallor. Om det kan ni läsa här. Det blev en svårarbetad deg som bestod av rismjöl och kikärtsmjöl, men resultatet blev till slut bra trots att degen var mer en smet. Jag tog med frallorna till jobbet dagen efter baket och min glutenallergiska kollega åt hela fem stycken under dagens lopp. Det får man ändå se som ett gott betyg. 

 

Nu har jag dock gått steget längre och bakat bröd helt och hållet utan mjöl. Jag ville testa att använda det fiberhusk som stått i skafferiet några månader utan att jag direkt vetat vad jag skulle göra med det. Igår bestämde jag mig därför för att baka frukostfrallor bara på frön och nötter, och använda fiberhusket som bindningsmedel istället för gluten (när fiberhusk blandas med vatten blir det till en gelé). Imorse var det äntligen dags att testa mitt alster, och det var bannemig en av de godaste frukostarna jag ätit på länge (och då har jag ändå ätit massa goda frukostar den senaste tiden). Herre Guuuuuud vad gott brödet blev! Mamma nu talar jag till dig: tänk dig vårt knäckebröd fast i brödform. Precis så smakar det. Ren skär magi.

Smör och ost kan ju vara det optimala enkla pålägget, men vill man göra sig till lite extra, så toppar man brödet med crème fraìche och hallon. Det här är så enkelt att göra att inget borde stoppa er. Det handlar bara om att mixa, blanda, baka, äta. Och hade jag varit ni hade jag gjort dubbel sats direkt. Brödet håller sig i fräscht länge invirat i en handduk i kylen.

 

Inget kan få mig att hoppa upp ur sängen så snabbt som när jag vet att en ny spännande frukost väntar på mig. Eftar att i många bloggar sett bovete förkomma i diverse frukostrecept, insåg jag att det var hög tid också för mig att ge det ett försök. Bovete finns både i gryn-form och i mjöl-form, och för att göra gröt använder man det förstnämnda. Man kan antingen koka grynen precis som man gör med vanlig havregrynsgröt (men det tar längre tid), eller så gör man en rå version, vilket jag gjorde. Då måste man blötlägga grynen över natten för att få dem mjuka och goda, sedan mixar man dem helt enkelt med valfria smaksättare. Det kan vara allt från banan eller kokosmjölk för en tjockare variant. Eller mandelmjölk. Eller bara valfria kryddor som till exempel kanel, kardemumma och vaniljpulver. Ni ser. Oändliga möjligheter. Bovete är dessutom glutenfritt och har en massa positiva hälsoeffekter, så det är bara att sticka iväg till affären pasta pronto och köpa hem en påse!

 

Raw bovetegröt (1 port)

1½ dl bovetegryn

1 liten banan

1 krm kardemumma

1 tsk vaniljsocker

1 msk psylliumfrön

1 msk jordnötssmör

3 jordgubbar

4-6 sötmandlar

Flytande honung

 

Lägg bovetegrynen i blöt i vatten över natten (eller minst 4 timmar). Häll av vattnet genom en sil och skölj bovetet så att det blir riktigt rent.

 

Mixa med banan, kardemumma, vaniljsocker och psylliumfrön till en grötig massa.

 

Toppa med jordnötssmör, skivade jordgubbar och hackad mandel. Toppa med lite flytande honung.

Jag är inte glutenallergiker. Men trots detta tror jag inte det är bra att äta för mycket mat som innehåller gluten eftersom det innebär en belastning för tarmen och många gånger ändå bara är tomma kalorier. Gluten är ett samlingsnamn för proteiner som finns i sädesslagen vete, råg och korn och det är just gluten som binder degen när du bakar - därför har det länge varit viktigt för att kunna skapa bröd och kakor. Men i samband med att fler i vårt samhälle blivit glutenintoleranta har det också uppstått fler och fler uppfinningsrika metoder för att skapa bröd utan gluten. Och tur är väl det, för de glutenfria alternativ som funnits tidigare, har varit rätt bleka. Och dyra.

 

Igår gav jag mig på att baka egna glutenfria frallor. Jag utgick från ett recept, men ändrade det utefter vad jag hade för varor i skafferiet. Jag har nu förstått att en glutenfri deg är mer en glutenfri smet. Eftersom glutenfritt mjöl inte binder vätskan lika bra, blir det rätt kletigt. Jag tror jag tillsatte minst dubbelt så mycket mjöl som i ursprungsreceptet för att få degen någorlunda arbetssam, men jag ska ärligt säga att jag var på väg att ge upp många gånger. En eloge till alla bagare som gett sig på det här med att baka glutenfritt, det är en konst. Som bindningsmedel istället för gluten, använde jag mig av linfrön blötlagda i kokt vatten. När linfrön (eller psylliumfrön) kommer i kontakt med vatten, och får ligga och gotta till sig en stund, blir de nämligen till en gelé vars egenskaper kan liknas vid gluten.

 

Det blev frallor av degen smeten till slut, och det blev till och med väldigt goda. Jag valde dessutom att go all in när det kom till pålägg, så jag gjorde hummus med tahini och groddar till den ena, och en fetaoströra med jordgubbar till den andra. Om inte det är två lyxmackor, så vet jag inte vad...

Jag ska var ärlig. Jag hade ambitionen att göra mina egna gnocchi igår. Jag tänkte hur svårt kan det vara? Koka potatis, blanda med mjöl och ägg. Knåda till en deg. Rulla ut, skär små gnocchi och koka sedan i tre minuter. Klart. Det finns dock två saker som är essentiella. Tid. Och en potatispress. Två saker jag inte hade igår. Att komma hem klockan sju på kvällen och vara superhungrig fungerar inte när man ska göra gnocchi. För hur lätt det än må vara i teorin, så ska man inte stressa processen. Summan av det hela blev en seg deg med alldeles för mycket mjöl, och alldeles för stora potatisklumpar. Den åkte rakt ner i soptunnan. Jag lyckas inte alltid med mina experiment, men tro mig, jag kommer att göra ett nytt försök. På en helgdag. När jag inhandlat en potatispress.

 

Någonstans i det undermedvetna visste jag nog hur det skulle gå, för jag hade backat upp med en påse färdiggjorda, färska gnocchi. Kanske inte lika autentiskt, men ibland får man ta genvägar. Framförallt när man själv först har gjort ett gediget försök. Tack vare dessa, några färdigkokta rödbetor, samt lite fetaost och några valnötter, tog middagen till slut inte mer än 15 minuter att göra. Och låt mig säga: det var det bästa jag någonsin lagat.. Jag vet att jag säger det med jämna mellanrum, och játt jag troligen har förbrukat trovärdigheten i frasen. Men superlativen räcker liksom inte till: det var helt enkelt sååå gott!

 

Tycker ni att det här ser ut som en sked med chokladmousse, ett blåbär, en hasselnöt och kokosflingor?

 

Att steka en laxfilé i ugnen är ju inte direkt svårt, så att kalla detta för ett recept kanske inte är helt okej. Men jag väljer ändå att visa gårdagens lunch i bloggen, för det handlar ju inte alltid om att ge er exakt mått. Ibland handlar det bara om att inspirera. 

 

Vet ni om att man kan äta mer eller mindre alla delar av en fänkål? Rot, stam, blad och frön - allt går att tugga i sig. Och bra är väl det eftersom fänkål är fylld med järn, C-vitamin och karoten. Ju mer desto bättre, med andra ord. Fänkål har en väldigt speciell arom, söt och kryddig på samma gång, och med en smak av lakrits skiljer den sig mycket från andra grönsaker. Här i Italien äter man mycket fänkål. Faktum är att man brukar betrakta Italien som fänkålens hemland, och på engelska kallas den till och med ibland för Florence Fennel, fänkål från Florens.

 

På italienska heter fänkål finocchio [fiˈnɔkkjo], och samma ord är i det italienska språket ett vulgärt sätt att tilltala en homosexuell man. Denna term verkar gå tillbaka till Medeltiden då man "brände påstådda förövare av trolldom och homosexualitet" på bål, och sedermera lade på fänkål på elden för den hade förmåga att "täcka lukten av bränt kött och rena de orena själar". Vilken tur att vi tagit många steg framåt sedan Medeltiden, men intressant ändå hur en definition av ett ord kan slå rot leva kvar i flera hundra år.

 

Men tillbaka till grönsaken. Fänkål går att variera på många sätt. Jag brukar äta den rå, tunt skivad, i en sallad tillsammans med granatäppelkärnor, citronsaft och en god olivolja. Eller så steker jag den tillsammans med aubergine och andra goda råvaror till en grönsakspytt. Klassiskt ingår fänkål också i många fisksoppor där den höjer smakerna till skyarna. Idag valde jag dock att tillaga den på klassiskt italienskt vis: ungsbakad med parmesan på toppen. Ett perfekt tillbehör till det mesta.

 

Jag tror de flesta av oss vet att det inte är det bästa för hälsan att äta en massa socker och godis varje dag i veckan. Senast idag har det kommit fram en ny studie som visar på att risken för att dö i en hjärtsjukdom ökar med intaget av socker. Samtidigt, finns det massor med studier som påtalar alla hälsoeffekter du kan uppnå genom att inta framförallt (mörk) choklad. En studie säger att personer som regelbundet äter choklad har lägre kroppsfettsandel än övriga eftersom vissa ingredienser i choklad ökar ämnesomsättningen. En annan studie säger att man blir smartare av choklad för att ämnena i chokladen ökar blodtillförseln till hjärnan. En tredje studie säger att choklad är nyttigare än frukt för den innehåller fler antioxidanter än exepelvis blåbär. (Sen att denna sista studie har utfärdats av Hershey's, en av USAs - eller världens - största chokladproducenter, understryker vikten av att vara källkritisk...).

För att lättare hitta ett recept ni tidigare sett på bloggen har jag här skapat ett arkiv med alla recept. Mitt bästa tips för att hitta rätt i arkivet är att trycka cmd+f (Mac) eller ctrl+f (PC) och sedan söka i sökfältet efter det recept eller den ingrediens du är ute efter. Du kan också lätt för en överblick över alla recept på Citroncest genom att följa min tavla på Pinterest.

Glutenfria piroger med svampfyllning (igen)

Köttbullar 

Pot-stickers (dumplings)

Pot-stickers fyllda med kyckling, ingefära, lime, vitlök, vårlök, morot... 

 

 

Köttbullar 

 

De senaste åren har det verkligen skett en revolution i hamburgervärlden. Hamburgare som tidigare var en snabb, sliskig måltid på snabbmatskedjorna, är numera en hajpad kult-måltid där resturanger försöker bräcka varandra i vem som serverar den smakrikaste burgaren. Det gäller att ha det bästa köttet, det krispigaste brödet och de frasigaste pommes fritesen. Jag har absolut inget emot denna hajp. Jag som sedan länge bojkottat kedjor som McDonalds och Burger King, kan nu äntligen återigen få njuta av hamburgare ute på stan. Underbart.

 

Denna trend figurerar inte bara i Sverige, utan är minst lika stor - om inte större - i Italien. Italien är ett land där man alltid har tagit väl vara på sina råvaror. Matkunskapen är stor, även bland de yngsta i familjen, och man har stor koll på vad man stoppar i sig. Redan 1986 startade italienaren Calin Petrini organisationen Slow Food för att fungera som en motpol till det ständingt växande konceptet Fast Food. Idag har organisationen medlemmar i över 150 länder och dess syfte är att gynna god, ren och rättvis mat. Det handlar om ekologi, gastronomi och etik som tillsammans skapar fantastiska råvaror och i slutändan också otroligt goda maträtter. 

 

I fredags var jag och mina kollegor ute och åt lunch på en Slow Food-hamburgerrestaurang här i Como. Stället heter Mystic Burger och öppnade sent förra året av två ägare som, i en värld där allt blir mer och mer globaliserat, bestämde sig för använda råvaror de kunde hitta i sitt eget territorium. Intentionen var att skapa en modern råvara (hamburgaren) gjord på ett karaktäristiskt och traditionellt vis, så som man skapade mat förr i tiden. Resultatet blev en hamburgare med bröd gjort av antik säd (bakat på ett vis som ingen längre gör då processen helt enkelt är för dyr), ost som kommer från djur som betat på kullarna i trakten, och kött från djur som levt sitt liv i Lombardia. Efter denna utläggning, tror jag inte ens jag behöver beskriva hur god hamburgaren var!

 

Så, här kommer därför denna bloggs första restaurangtips. Om ni har vägarna förbi Como, missa för Guds skull inte detta ställe:

 

Via Diaz 78/80

22100 Como

Italien

+39 031 263 171

 

Idag var jag på IKEA. Det är en lyx för oss som inte bor i Sverige, för förrutom att lagra upp med värmeljus och servetter, har vi också möjlighet att besöka den svenska matbutiken (eller Bodega Svedese som den heter här) och köpa på oss tunnbröd, prästost, sill och Kalles kaviar. Idag lyxade jag till det och köpte med mig portionsförpackad laxfilé hem. Lax finns såklart i varje matbutik i Milano, men den är sällan skinn- och benfri så därför passade jag på när jag väl hade chansen. Jag älskar lax. Och idag blev det laxburgare till middag. Några av de godaste jag gjort - mycket på grund av den karamelliserade löken på toppen och vitlöksbönorna bredvid. Lite trixigt eftersom allt ska stekas i stekpanna. Men börja med löken, den tar längst tid, sedan går det andra i ett kick. 

 

250 gram lax (fryst men tinad)

2 cocktailtomater

1 dl ärter (frysta men tinade)

1 msk maizena

Salt/peppar/örtsalt

Olivolja till stekning

 

Finhacka laxen medan den fortfarande är halvfryst (det är lättare då, men det går självklart lika bra att göra när den är tinad). Graovhacka tomaterna. Blanda lax, tomater, ärter, ägg, maizena, lime och pepersoncini i en bunke. Mixa till en smet med en stavmixer. Krydda efter smak.

Stek i olivolja, cirka 5 minuter på varje sida över medelhög värme.

 

1 gul lök

1 msk smör

1 tsk socker

1 krm salt

3/4 dl vatten

 

Skiva löken i tunna ringar. Hetta upp smöret i en stekpanna. När smöret tystnat i pannan, lägg i löken. Stek på hög värme tills löken fått färg. Sänk sedan värmen och låt löken steka till den blivit mjuk, ca 10-15 minuter. Rör om då och då så att den inte bränns fast.

 

Sockra och salta. Häll sedan på vattnet och låt det koka in. Löken är klar när vattnet har försvunnit och löken blivit mjuk och god.

 

1-2 dl haricots verts (frysta med tinade)

1 vitlöksklyfta

10-15 hasselnötter

1 msk soja

Salt

Olivolja till stekning

 

Hetta upp olivolja i en stekpanna. Släng ner en finhackad vitlöksklyfta, bönorna och grovhackade hasselnötter. Låt det bli varmt. Häll sedan på soja och lite salt (tänk på att sojan redan är salt i sig). Klart.